He Poos Clouds

Ett livstecken, i vad som får ses som det begynnande höstmörkret.

Äntligen tillbaka hemma efter många långa veckor hos svärföräldrarna, inte för att jag inte uppskattar gästfriheten men det är jobbigt att inte bara kunna vara hemma. Synd bara att det finns 17,000 saker att göra här hemma och jag orkar med kanske två, tre på sin höjd.

Sitter och lyssnar på High Violet nu, och förvånas över hur mycket som kan sägas utan att egentligen säga någonting. Allt beror på hur det tolkas. Allt beror på var man är. Allt beror på vem man är.

Hade jag fått välja en till valfri artist som skulle komma till P&L så skulle det nog bli Coeur de Pirate. Det är något magiskt med att hon talar flytande engelska och franska. Och som den nyfunne fransosvurmare jag är så förundras jag lite över hur vackert saker kan låta fast att jag förstår endast något ord här och där.

Blev ju ytterliggare lite mysigare efter att den här låten;

är det bästa jag hört från henne näst efter Comme des enfants. Att den sen heter Place de la Republique visar ju bara hur meant-to-be det hela är..

(Eftersom jag och sambo bodde alldeles invid Place de la Republique i Paris.)

Mest för att du ska veta att jag fortfarande lever.

Det tar väl ett tag till innan det kommer något av intresse här på, jag är alldeles för stressad och trött på jobbet nu igen för att orka ta tag i det här med. Men jag hoppas att tentan går så bra som jag tror.. För jag vill att du ska känna dig duktig, för det tycker jag att du är.

Tiden går fort men dagarna så långsamt. Jag har inte lyssnat på musik på flera dagar. Jag menar verkligen lyssnat mer aktivt. Jag hade för första gången på väldigt länge en ganska positiv känsla på jobbet för jag fick äntligen in lite uppdrag och ett jobb gick ju så pass bra att jag tänkte att april faktiskt kan bli ganska bra kanske.
Men idag blev allt till intet igen. Fick en del skit för att jag inte villkorat egentligen och det andra uppdraget får vänta tills nästa månad.

Så nu känns allt bara bajs, och jag känner bara att det här verkligen inte fungerar. Så nu vet jag inte vad jag ska göra, eller varför det pendlar så mycket. Men glädjen finns väl inte riktigt där.

Jag trodde jag skulle bli bättre, men jag blir bara sämre. Det tråkigaste är väl att jag känner att jag har så mycket att göra egentligen när jag väl är ledig men när jag räknar ihop allt i slutet av dagen så har jag inte hunnit med att göra något. Frustration.

I fredags morse var jag iallafall ute och sprang på morgonen, Hagaparken runt till viss del i någon slags lassoform, så nu har jag lite träningsvärk och ömma benhinnor. Men jag tänkte att jag skulle försöka springa ett par gånger kommande vecka för att sen börja träna lite boll veckan efter. Det har ju trots allt ryckt lite i fossingarna, och myrorna har ju stått orörda några månader så de borde ju vara fit for fight!

Igår var ju Cissi bortbjuden så jag fick snällt sysselsätta mig själv, dessvärre var det ingen i järngänget som hade direkt mycket pengar så det blev pizza, läsk och melodifestivalen hemma hos Patabing i Sumpan. Och ännu en gång blev man påmind om varför man en gång för länge sedan sa att aldrig mer. Aldrig mer ska jag se på detta skämt till tävlig, jag är så evinnerligt less på dessa b-artister som smugit ut från Idol eller Talang eller något annat skit och ska vara med. Det låter inte ens som melodifestivalen längre. Inte ens Peter Jöback (visserligen musikal främst men ändå) eller Pernilla Wahlgren (kanske då, men isåfall fruktansvärt dåligt) har lyckats hålla fast vid det som varit lite grann tjusningen (om det nu någonsin fanns någon) med tävlingen, nämligen lite glädje och dansbandskänsla fast utan skammen. När sen 8 av 10 låtar är ballader, de flesta på engelska, författade av samma 5 personer så förstår man ju att man har med något inavlat monstrum att göra.

Och Eric Saade sen. Vet inte vems idéen var men låten hade lika gärna kunnat framförts av Darin eller han Ola som ingen vet vad han heter i efternamn. Manboy. Vem fan sjunger en låt om att man vill bli kallad manboy? Kanske om man är 12 år gammal och precis odlat sin första moppemustasch. Förstår ni vilket skämt det hade varit internationellt? Inte konstigt att den var så populär bland den internationella juryn, som svensk hade man blivit utskrattad och hånad varän låten spelats. Finland hade haft field-day, Lorrdddii-tomtarna och extremhomofoberna där borta anser ju redan att vi är så feminina att vi inte ens bör kallas homosexuella.

Sedvanliga diskussionen om rätt låt vann har inte dykt upp på ett år, kanske är dags att ifrågasätta om rätt låt ens synts i någon av deltävlingar.

PS. Johnossis nya skiva ska tydligen heta 'Mavericks', fick jag lära mig i fällan.

Och Rasmus Kellerman släpper sitt första solo-album, vad nu det ska betyda, i slutet av april. Namnet är 'The 24th' och ska vara det mest personliga och öppenhjärtiga han någonsin spelat in. Det bådar mycket gott. Fast hade ju varit roligare om det hade funnits någon teaser att tjuvlyssna lite till. DS.

Var finns mina skoooooor!?

"1 vecka och en dag sen." Det är lite så jag jobbar nuförtiden. För den som vill kan man ju kasta om betydelsen litegrann och få sig en kul stund.

1 vecka, och en dag sen: Det har gått en vecka, och jag är en dag sen.

1 vecka och en dag sen: Det har gått en vecka och en dag sen jag senast skrev.

1 vecka och en dag sen: Jag är en vecka + en dag sen med mina inlägg.

Förra fredagen var jag iallafall och såg Jamie T på Debaser Medis, och det var faktiskt ganska precis så kul som jag hade trott att det skulle bli. Jag blev lite sugen på att dyka in längst fram, men mellan hulkkens lättirriterade natur och Skatriks öron så fanns det inte så många alternativ. Som tur var så var the featherweight champion på gott humör och fin vigör. När han inte själv var ute på dansgolvet och domderade med hur folk skulle springa i cirkeln så drog han upp människor på scen som vi stod och irriterade/avundades på.

Annars har det varit väldigt lugnt, det är sportlov på kontoret så vi har inte gjort så mycket (även om jag aldrig gör särskilt mycket). Jag har dock kommit på att jag behöver nya skor. Så snart som möjligt. Frågan är bara när jag ska orka ta mig ut och leta lite. Och var jag ska hitta ett par trevliga skor som jag tycker är snygga, och som jag sen faktiskt också passar i..

Typiskt. Men idag är det iallafall fredag igen, och helt ledig helg!

Jag säger bara som det är.

Det är lite intressanta grejer på gång. Förutom Karres stora hemlis som visade sig vara ganska exakt vad jag hade gissat mig till själv! Men hjärtliga gratulationer till trots, det finns även lite annat spännande i kulisserna..

13 april släpper MGMT uppföljaren till 2007 års Oracular Spectacular, hela låtlistan är släppt och så även albumets titel; Congratulations!
01: It's Working
02: Song for Dan Treacy
03: Someone's Missing
04: Flash Delirium
05: I Found a Whistle
06: Siberian Breaks
07: Brian Eno
08: Lady Dada's Nightmare
09: Congratulations
Det bådar gott, och korta introduktioner av låtarna finns att läsa hos högaffeln för den som är intresserad.

Senaste nyheterna på the Strokes hemsida är att inspelningen av nya skivan är igång och videos från studion kan vara på ingående. Alldeles på tiden säger vi som väntat sen -05. Iförsig har det skramlat ut lite solo-material men det är ju inte riktigt samma sak. Nu hoppas vi bara att de återvänder lite grann till Is This It-soundet. Folk slår på trumman och annonserar att U2 och Beck producerande Joe Chiccareli är bokad, det gör mig lite orolig.. Jag lovade heligt inför Cissi att kommer Strokes till Sverige i år så ska jag se dem oavsett var de hamnar.

Som synes av nedanstående inlägg så är även Lo-Fi-Fnk på gång med nytt album och enligt den officiella sidan så ska allt vara färdiginspelat och det vi väntar på nu är ett release-datum. Och kanske lite mer härliga smakprov?
I vilket fall ger jag er denna länk som hittades bland boysens snurriga inlägg!

Snackar vi hajp så har vi två albumsläpp som har mycket att leva upp till. Arcade Fire har utlovat nytt material under 2010, och visserligen har de jobbat sig in i presskårens hjärtan mycket föredömligt så jag har svårt att de ska skrivas ned. Men gemene man, vad tycker vi egentligen? Jag är sugen på att se hur Owen Pallett ska organisera stråkarna nu.. om han ens får vara med.
Det andra hajpade skivsläppet kommer från Two Door Cinema, jag missade dem ganska ordentligt under året som gick, de hade en debut-singel med I Can Talk och Costume Party som bådar gott. Och som ni säkert redan gissat så har de hajpats väldeligen ibland stickade tröjor och tygskor!

Vi håller på och tittar på konserter som lär bli aktuella i vår, bland annat Shout Out Louds och Johnossi. Jag har ju sen tidigare bokat in Jamie T med Hulkken den 26e feb. Det kommer bli riktigt grymt!
Ska se om jag kan knacka in en lista på vad som ligger högst på förhoppningarna nu till våren vad gäller konserter. Är lite besviken på att varken Talib eller Jedi Mind Tricks blev aktuellt.

Men just nu lyssnar jag på Does it offend you, yeah? Aprilskämt-konsert någon? Lyssna på denna och säg att det inte låter som någon mixat Passion Pit, Late of the Pier och the Killers introt. Mycket bra, men de känns fortfarande lite ojämna..

Två roliga saker som jag hittade igår kväll, sent så sent efter att jag gjort färdigt sista minuten-kontrakt och annat tråk.

Lo Fi Fnk är tydligen på gång med nytt, och ska släppa det under 2010. Låter väl ganska bra? Inte riktigt i klass med Unighted men om vi tänker tillbaka, vilket låt har egentligen varit det?


Sen, på något underligt vis så låg den här länkad efter Lo Fi Fnk, och star wars-relaterat är (i stort sett alltid) kul så jag tänkte att jag länkar vidare på samma spår. Med massor av klipp.






Gissa titel-låten?

Jag var ju för bara ett tag sen så glad över att jag för en gångs skull hade en del pengar över. Men nu är vi i stort sett tillbaka på ruta 1 igen. Iförsig så fick jag ju ändå handla lite nya arbetskläder, och betala hyra och dricka och lite mat. Och en massa tråkig bensin. Och när jag jobbade i skivbutiken i lördags så kunde jag ju inte hålla mig utan beställde ett par skivor.

Nu har jag iallafall varit förkyld i 3 dagar, eller "förkyld". Jag har varit seg och haft ont i halsen men idag har jag bara haft en sån otroligt olust att gå till jobbet, och varit seg från gårdagkvällen. Men det har inneburit lite mer tid med min sambo vilket ju har varit väldigt trevligt, även om vi lite grann trampat varann lite mer på tårna än vanligt.. känns det som iallafall. Men jag har iallafall gjort i ordning en massa matlådor vilket känns bra, nu är det mest bara Cissis nedrans hemtenta som måste ordnas!

Men eftersom jag inte har så mycket annat att komma med så lämnar jag er med lite härliga bilder på mat. Och innan jag glömmer, jag har nu aktiverat mitt Spotify-premium konto som min käresta gav mig i julklapp! Underbart härligt, och något som jag tycker alla ni där ute borde unna er!



Möcke' kärlek till er.

Det är tisdag och jag är förkyld. Så idag har jag varit hemma från jobbet; försökt vila, ringt budlistor, tvättat och försökt hjälpa till med plugget.
Nu vill jag bara bli kvitt de här bihålorna, och slippa undan luddet i huvudet.

Men det finns fortfarande ett par saker som gör mig glad:
Biljetter till Jamie T är inköpta och ligger nu och väntar här i köket!

http://www.youtube.com/watch?v=F-A35tR7eAA

Everton slog till sist Wigan efter 86 långa minuter, bortdömda mål och missade chanser.

Men framför allt Du.

Ibland har jag tur att min sambo är lite glömsk. Resultatet efter att Cissi glömt sina nycklar hemma imorse innebar att hon shoppade lite tillsammans med Mild medan hon väntade på att jag skulle komma hem med nycklarna. Jag fick en bra anledning att gå tidigare från jobbet, hitta på något mysigt att göra till kvällen och en mysig middag på stan.

Efter att vi mötts upp på Odenplan så svängde vi förbi NK lite snabbt för att se om rean fortfarande var igång. Och det var den, så jag fick tag på en ny kostym. Och funderar på en till när jag ändå är igång! Jag köpte även 2 nya slipsar som Cissi fick vara med och välja. Så för första gången på ett litet tag så känner jag mig ganska glad. Får se om det blir premiär för allt imorgon. Och kanske någon bild..?

Live är mys just nu. Och Live på Abbey Road är ibland mer mys än något annat. Har någon hört den där iPod-reklamen de pratar om, för jag har då minsann lyckats missa den, och låten också. Men Chairlift visade sig vara ganska fantastiska.

Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.

I vilket fall, låt väl smaka.