Oooh my words stumble before I start..
Finns en risk att jag kommer köpa en massa skivor dock, och det är lite farligt för jag måste verkligen spara så mycket det alls går inför vintern, julklapparna och bonusresan som nu verkar bli av.
Men just nu väntar jag bara på att Cissi ska komma hem så jag får mysa lite!
Under tiden rullar den här hyllningen som jag hörde på P3 häromdagen. Ganska kul faktiskt, och man blir sugen på att trixa lite också.
I might have used tricks to make you like me more..
Det händer att jag tvivlar på min verklighetsbild. Jag gräver djupare och djupare men hittar inget slut, och så finns det ändå så mycket trevligt, kul och mys som jag upplevt eller hittat! Det gör mig lite trött det med, fast på ett annat sätt!
För några veckor sen gick ju min jobbtelefon sönder så jag skickade iväg den på eget bevåg. Under tiden som gick fick jag lösa det bäst jag ville och kunde, mina chefer brydde sig inte, det var väl inte deras problem. Till slut kom iallafall en åtgärdsplan, antingen så kasserade serviceföretaget telefonen för 0,00 kr eller så skickade de tillbaka den i oreparerbart skick som de kallade det till en kostnad av 200,00 kr. Detta blev min räddning, chefen kunde ju inte gärna säga att de inte skulle lösa det när de hade en nyanställd på gång också. Så jag fick mer eller mindre välja mig en symbian-mobil. Så nu har jag fått en sån här fin!
Och i förra veckan på onsdagen var jag och såg en avskalad Anna Ternheim sjunga själen ur sig på Södra Teatern. Väldigt stämningsfullt och vacker.. och alldeles alldeles underbart. Innan dess hade min alldeles egna puma puma-kväll med sina sponsorer och då fick jag inkassera ett par härliga vinterskor! Väl behövda och nu när de prövats, väldigt bekväma och varma!
. 
Och i tisdags var jag alldeles för mig själv och såg Julian Casablancas på Göta Källare. Kom lite sent för jag jobbade över och lämnade över bilen till min underbara sambo så jag kom när det kanske var fyra låtar kvar av förbandet. Som visade sig vara Ingenting! Det hade jag ingen aning om, så medan jag stod och väntade på att Julian skulle kliva på scenen fick jag faktiskt chansen att prata med Christoffer Sander. Eller prata, jag stod så bra till så han var tvungen att gå förbi mig från scenområdet, jag spände ögonen i honom tills han tittade åt mitt håll. "Fan vad grymma ni var live!" Christoffer lägger sin hand på min axel, jag blundar och plutar med läpparna. "Tack, tack som fan." Säger han och det blir ett sånt där pinsamt ögonblick när man inte riktigt vet vad man ska säga. "Riktigt bra." mumlar jag, och Christoffer nickar och tackar igen innan han skyndar vidare. Vi är lika den där Christoffer och jag. Jag har faktiskt till och med lite bilder, men någon på mig och Christoffer har jag inte, de tar jag bara med artister av det kvinnliga könet.
. 
. 
. 
Och imorgon är det Loney dear, Ed Harcourt och Langley Sisters i Filadelfia kyrkan! Det kommer bli hur grymt som helst och då får jag också med mig Cissi! Yaaay!
Och i februari kommer Jamie T till Debaser. Det är bara att boka!
I'm sorry, honestly I'm sorry I ruined it today..
Trött och omotiverad.
Trots en bra helg med mys och förhållandevis ganska lite jobb så känner jag mig bara trött, omotiverad och less på tillvaron och den tid som återstår innan jul-ledigheten. Eller ledighet, jag har ju tänkt att jag ska jobba så mycket jag orkar under julen för att tjäna in lite pengar. Min sambo är inne på samma spår så vi lär väl se ungefär lika mycket av som vanligt.
Jag ska försöka gaska upp mig lite men just nu är det lite platt fall..
In with the trains, rushing like blood to my limbs..
Till slut fick jag ut både biljetter till gårdagens föreställning av Killing-gängets Drömmen om Herrön på Dramaten och så hämtade jag ut biljetterna som Cissi beställt till Anna Ternheim på Södra Teatern för länge sen.
Skamsen som jag var efter att inte ha fått tag på någon bra present så fick jag utnyttja mina kontakter i kvarteret och skaka fram en bukett slokna blommor.
Idag ska det springas på visning och sen är det match i Sollet igen. Sen måste jag ut till min käre mor och far för att byta bil i några dagar eftersom varningslampor börjat lysa, lyktor som ska lysa inte lyser med mera med mera. Hoppas att den håller för dagens utflykter iallafall.
Ca 2 veckor kvar till Filadelfia-kyrkan så jag avslutar med detta:
God only knows what I'd be without you..
Men jag älskar mitt "nya" pannkaksjärn som jag fick i födelsedagspresent.
| 
'Yes, we canpakes!"
(Tills vi hittat en skål till rätt pris och i rätt storlek)
Och jag älskar min underbara sambo som strax kommer hem!
För att imorgon så har det redan gått ett år, och det borde firas större än ett nyår men vi kanske får nöja oss med Killing-gänget på Dramaten. Och mys ikväll.
Ääää. Llll. Ssss. K'. Aaaa. Rrrr. För att vi har ätit mycket Ekströms på sistone!
He's got two left feet and he bites my moves..
Tråååk. Jag håller på och indexerar min skivsamling och det går jättelångsamt för jag har råkat ut för ett monumentalt Morton's fork-problem. Jag orkar inte gå fram och tillbaka till hyllorna och jag orkar inte flytta datorn närmre för att slippa gå. Morton's fork-problem frågar ni, menar jag inte Catch-22. Nej, istället för att sortera skivor de senaste minuterna så har jag läst på om catch 22 och Morton's fork, och det här rör sig definitivt om det senare. Det är inte vidare relevant för inlägget och antagligen inte särskilt intressant läsning för er men jag har fastnat och vet inte om jag ska ta tag i cd-samlingen eller försöka göra i ordning någon ny spellista. Vilket leder oss till Buridan's ass-problemet. Wikipedia är bra för många saker, och alldeles särskilt för att fördriva tid. Men glöm för guds skull inte källkritiken.
Imorgon har jag tänkt vara hemma från jobbet så mycket det alls går, dessvärre är jag tvungen att vara där senast 16 eftersom jag lovat att ordna med ett kontrakt. Men sen bär det av hemåt igen, och jag funderar på att vara hemma torsdag och fredag också bortsett från en kortare utflykt till Näsby park. Jag åberopar sjukdom och hänvisar till min sambo som känt sig hängig och visat tydliga symptom på höstförkylning i flera dagar nu!
Hur ställer vi oss till Stereophonics förresten? Jag hade en jättekort period när jag lyssnade väldigt mycket på dem men sen föll de lite grann i glömska..
Det blev ett lite Clown-tema för att glädja alla och liva upp lite i novembermörkret. Men jag rekommenderar ingen att göra en egen clown sökning på youtube, känns som 95% av alla videos har att göra med Pennywise och It att göra och vill ni kunna sova inatt så låter ni bli.
Titta istället på detta!
Vilket leder oss till..
I wanna be beside her, she wanna be admired..
I söndags jobbade jag ju i skivbutiken så då passade jag på att lösa ut de få av mina skivor som hade dykt upp. Julian Casablancas Phrazes For the Young och Jamie Ts Kings and Queens.
| 
Nu, medan jag ska laga mat, så tittar jag på Star Trek. Än så länge inget utöver vad jag hade väntat mig, det är väl helt ok underhållning och action i och med att de uppdaterat med dagens effekter men i övrigt är det fortfarande inget speciellt. Jag väntar fortfarande på att kunna köra på med ett ordentligt 6-films Star Wars rally.. det är grejer det!
Haha, spännande "Always a bigger fish..." sekvens nu. Men nu är det faktiskt mat-dags.
Jag ställer det här på hold så länge.
You told me you wanted to eat up my sadness..
Imorgon ska jag skriva kontrakt, spela fotbollsmatch i Enköping och sen hoppas jag stenhårt på att få äta tacos och mysa lite med min sambo. På söndag är det jobb i skivbutiken som gäller, då löser jag antagligen ut de skivor som jag beställt (om de hunnit komma!)..
Jag hade egentligen en massa som jag tänkte skriva men jag har redan hunnit glömma allt. C'est la vie antar jag.
Jag tänkte iallafall avsluta med en lista när det ju nu är fredag, fest och allt! Så jag presenterar..
TOPP 5 LÅTAR JAG ÖNSKAR ATT JAG SKRIVIT:
5.) Tupac Shakur - Dear Mama
För att innerst inne, och väldigt ofta alldeles precis under ytan, så är jag en sådan otrolig mammas pojke. Och jag skäms inte ett dugg över det. Finns ingen finare hyllning än när det kommer från the thug himself.
4.) Nick Drake - Don't Think Twice, It's Alright
Nu är det ju en Bob Dylan-cover, men ända sen jag först upptäckte Nick Drake så har jag tyckt att den här versionen är ganska överlägsen Bobs original.
3.) The National - Start A War
Det finns tre rader i den här låten som lyfter den ganska ordentligt, annars hade jag nog valt About Today. Whatever went away, I'll get it over now // I'll get money, I'll get funny again // Walk away, and you're gonna start a war. Och sjunger man som Matt Berninger så blir det väl ganska bra vad det än är.
2.) Smashing Pumpkins - Tonight, Tonight
När alla andra lyssnade på Kurt Cobain och Nirvana så lyckades Adam styra mig mot Billy Corgan istället. Mellon Collie and the Infinite Sadness hör till en av mina tidigaste skivor, och förmodligen en av mina bästa. Det glömmer man lätt när man bläddrar igenom allt nytt. Tonight, Tonight var kronan på verket.
1.) Bloc Party - This Modern Love
Det är få sånger som kan fånga så mycket i så få ord. Och ja, jag är medveten om att det spekuleras väldigt i att "this modern love" skulle vara Kele Okerekes utträde ur garderoben, det gör mig inget. All heder åt honom. Och nu är ju inte det här album versionen men det här är fan den enda låt som jag kan njuta av i stort sett alla versioner. (Jag vägrar dock lyssna på uppsjön av "youtube covers")
...And I'm done! Nu är det äntligen dags för film och fredagsmys!
Ärtor ut.
You can lie to yourself, but don't lie to me..
Jag kan nog ha världens tråkigaste jobb.. jag har lovat att försöka stå ut i iallafall ett år vilket innebär april som tidigast men i nuläget känns det oerhört långt bort och jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska göra för att det inte ska gå ut över allt annat. Jag blir så oerhört beroende av att allt annat ska fungera bra och bära upp mina dagar. Jag vet vem jag vill göra allt med, men jag vet inte vad jag vill göra. Det låter som en Bob Hund-titel. Det borde vara en Bob Hund-titel. Men det är sanning.
Så jag letar i musiken, i film & på tv och lite grann på nätet för att hitta något som ger mig lite glädje. Hittills ikväll har jag hunnit med en del youtube, south park, LA Ink, Little Man med Wayans bröderna (jag klarade kanske 5 min innan jag skäms för mycket och stör mig på världens fulaste bebis) och nu har jag äntligen hittat hem. Cirkeln är sluten osv osv. VH1 kör Best of Charts 1990. B-52s med Love Shack precis, nu rullar Madonna och Vogue och hade det inte varit för att jag avskyr Madonna över allt annat så hade jag nog kunnat fördriva en stund här.
Istället får det bli Spotify. Jag funderar mer och mer på att skaffa ett Premium-konto nu, jag tycker absolut att det är värt det bara för att stödja artisterna och egentligen är det bara min inte allt för roliga ekonomiska situation som sätter stopp. Och eftersom jag nu lagom till julen har lovat att hoppa in lite i skivbutiken och kränga film och musik så lär det bli ett par hundralappar som går åt där med.. ofrivilligt förstås!
Jag är väldigt sugen på [ingenting]s Tomhet, idel tomhet, inte minst eftersom en av butikschefernas fruar tyckte jag var så
lik honom (Christophe
r Sander, men det är jag inte). Jag tycker nog Christopher är mer lik Chris
Martin.
Nu var ju kanske inte det där de mest lika bilderna men ni får väl helt enkelt google-söka era egna bilder och inte vara så lata och förvänta att ni ska få allting serverat.
I vilket fall så skulle jag ju säga att jag gillar Tomhet, idel tomhet även om jag tröttnade ganska fort på Halleluja. Då är jag i dagsläget mycket mer inne på Ge tillbaka det.
Klockan är snart halv 11 och det är dags nu.
And his heart is laughing, screaming, pounding..
Fullängdsskivan Contra släpps i vilket fall den 12e januari och ses fram emot med spänd förväntan
I'll need heart and you'll need courage..
Medan Cissi pluggar tittar jag på ett annat sömnpiller (utan ljud), Djurgården mot Assyriska i allsvenska kvalet. Det är såna här matcher som bekräftar för en all skit man spyr över allsvenskan och fotbollen som spelas där. Visserligen så handlar det ju om två lag som den här säsongen rör sig i det absoluta bottenskiktet men det är fan katastrof. Jag har varit helt inne på att Djurgården måste hänga kvar om det ska finnas någon som helst dragningskraft i Allsvenskan men kvaliteten här är så sjukt låg att jag är frestad att säga att inget av lag borde ha möjligheten att spela i en svensk högstadivision nästa år. Hammarbys avslutning kändes isåfall bättre både kvalitets- och arbetsmässigt och det vill inte säga lite. Det är synd att Dif behövs sett till publiksnitt och intresse för det här är sååå dåligt. Tur att jag inte följer Allsvenskan särskilt noga.
I veckan vaccinerade jag mig mot svininfluensan för övrigt. Varken koma, feber eller Bakvänts syndrom har jag drabbats av.. dock har jag varit lite "tung" i armen, undrar om man sjukskriva sig med stöd av det.
Men, igår spelade vi lite guitar hero med tjejligan innan kvällen var över oss och myset skulle ta vid. Vi gjorde lasagne och drack julmust och sen såg vi Hopplös & hatad av alla, Simon Pegg-komedin (han från Shaun of the Dead och Hot Fuzz ni vet) som lite grann känns som en blandning av Ugly Betty och Djävulen bär Prada så man vet att det är underhållning vi pratar om..! Visserligen var den helt ok, men nog har vi sett bättre filmer den senare tiden. Men å andra sidan är jag inte så kinkig en lugn lördagkväll i november.
Nu blir det till att sjunka längre ned i soffan, stjäla lite godis och dricka lite cola och njuta av allt vad tv har att erbjuda en söndag.
To see you eat in the middle of the night..
Jag hade ju utlovat höstiga bilder från min första mysiga höstpromenad genom Hagaparkens orangea grönska. Det var väldigt vackert och mysigt, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå varför de blev så mörka. Visserligen så är de ju bara tagna med kameramobilen så jag antar att det påverkar men den brukar ju fungera ganska bra. Och klockan var ju dessutom kanske 13-14 på dagen så det känns väldigt underligt ändå.
I vilket fall hann vi gå ett helt varv runt allt, och se Fjärilshusen trots att jag var så säker på att de skulle finnas på Djurgården. Tänk att man kan ha så fel ändå. Och inte riktigt erkänna det. Jag hävdar ju fortfarande att det måste finnas två.
Jag ville gärna gå in men Cissi tyckte att 90 riksdaler per person var lite mycket, trots att jag numera, måhända tillfälligt, lyckats kravla mig upp ifrån obestånd.
I vilket fall fick vi sen skynda oss lite hem för till kvällen stod ju Halloween fest och allt vad det innebär på schemat. Vi var i Edsberg på middag, jag lyckades alldeles ypperligt med OLW-dipp, couscous storkok och tzatziki alla tre.. om jag får säga det själv. Och det gör jag gärna.
Vi svängde våra lurviga på esset och jag fick skämmas lite när jag upptäckte att Cissi inte alls kände igen This Charming Man. Det är möjligt att en Smithikalisk utbildning väntar för att råda bot på detta. Men förvänta er inget för min söta är minst lika envis som jag. I vilket fall hade jag roligare än på mycket länge när jag varit ute, och kunde minnas svunna tider på Mettan, Babasonic och debaser och konstatera att det här var fanimig nästan lika kul. Och det vill inte säga lite nästan 10 år senare.
På vägen hem upptäckte vi en kroppslös pumpa som vi adopterade. Efter en bit på vägen så hade min sambo och adoptivbarnet redan hunnit arbeta ihop ett dödsföraktande cirkus-trick. Jag insåg genast möjligheterna till stora pengar som fanns om vi bara hittade rätt publik. Dessvärre visade pumpan sig inte riktigt husren så han fick lämnas ute på gården. Jag kan inte minnas om han fortfarande stod där i eftermiddags men har ni tur, och om han inte tröttnat, så står han kanske där än. Och väntar på sitt sista stora framträdande.I'm aware that I'm speaking but the words come out wrong..
Hade också tänkt uppdatera med lite av helgens härliga höstbilder, får se om jag får någon tid över idag. Det är nämligen späckat schema som gäller; jobb till 17, vip-visning kl 17:30, middag, träning 18:30-20, snabbtitt på Champions League 21, taxi norrtull 22:15 ca. Jag lever ett hektiskt liv ibland.
If I believe in love, then I believe in hate too..
Tisdag 1/12 spelar Julian Casablancas på Göta Källare. Första gången jag ens hör talas om en spelning här vilket
jag tyckte var lite roligt. Att det sen är Julian gjorde ju att jag blev alldeles till mig i.. ja inte byxan men nästan. Ända sen jag missade the Strokes hemliga spelning på Pet Sounds så har jag väntat på min andra chans. Och nu finns den alltså här. Så jag försöker för fullt med att charma med mig min underbara vän, men det ser ju mörkt ut i och med allt vad veckans dagar och månadens datum heter och..Fredag 4/12 spelar Ed Harcourt och Loney Dear + Langley Sisters i Filadelfiakyrkan alldeles i mina kvarter.
Jag är extremt taggad att se Loney Dear igen och bara det hade väl egentligen varit anledning nog att pallra sig hemifrån en måndagkväll i december men nu är dessutom Ed Harcourt där i och med ett mycket sällsynt Sverige-besök. Det är lite en sån där grej som man absolut inte får missa.
Att Langley Sisters är med även de får väl anses vara en fotnot i sammanhanget även om jag inte tvivlar på att de kommer vara riktigt bra de med! Anledning nummer två till att kalendariet är min största fiende för tillfället! Ytterliggare förbenat var det då ET var helt säker på att spelningen var 4/11, vilket hade inneburit, såklart, en onsdag.. Bajs på den.
Nu tycker jag du kan sluta vara fast i Barkarby och möta mig hemma!
All around me are familiar places..
Idag har jag upprörts, och äcklats något otroligt igen. Satt och läste nyheter på jobbet och tänkte att det här är ju ett ypperligt tillfälle att förkovra sig lite i internationella nyheter, och framförallt då det underliga landet i väst. Och efter att ha läst lite allmänna ekonomi- och världsnyheter genom den amerikanska luppen så stötte jag på fenomenet Genovese syndrom. Vet ni inte vad det är så vill jag nästan rekommendera er att sluta läsa för så äcklad blir jag.
http://www.cnn.com/2009/CRIME/10/28/california.gang.rape.bystander/index.html
http://www.cnn.com/2009/CRIME/10/27/california.gang.rape.investigation/index.html
Generellt är jag emot dödsstraff men här är jag nog villig att göra ett undantag. Ett 20-tal människor ska ha varit närvarande under en gruppvåldtäkt av en 15-årig flicka. Våldtäkten utfördes utanför skolan där flickan gick medan en skoldans pågick. I två och en halv timma ska flickan ha våldtagits och misshandlats av minst 5 personer men upp till 10 då vittnen beskriver det som att folk som dök upp på platsen efterhand även deltog.
Man vill ju säga att fan vad sjuka de är i USA, och att något sånt aldrig skulle kunna hända här men är det verkligen någon som fortfarande tror på det.
I'm carrying all the love of an orchestra..
I går såg vi iallafall på Up! Det räckte för att göra min dag. Jag vet inte om det beror på att jag känner det som att vardagen är väldigt grå och trist; solen går ned långt innan man hinner hem, det är regn och trist mest hela tiden men jag blev verkligen glad av filmen. Första 15-20 min känns den inte alls som en barnfamilj utan ganska sorglig och melankoliskt vacker på något sätt. Det är en väldigt vacker film på något sätt och när den väl får upp farten tycker jag verkligen att den motsvarade den hajp som jag sett, för mig är det verkligen det bästa Pixar gjort på mycket länge och jag mös i fulla drag hela filmen igenom. Synd att den tog slut bara.Sen Cissi drog iväg och tränade och jag äntligen fick basa lite över musiken här så har jag lyssnat massor på Noah and the Whale. Jag tror att jag hittade någon skiva i butiken för många månader sen alternativt något demo-ex men jag fastnade aldrig riktigt men nu tänkte jag att jag skulle ge det en chans igen. Och det är snopet ändå, att tänka tillbaka och försöka förstå varför man inte tyckte det var något speciellt. Kanske missade man guldklimparna, eller så saknades väl rätt sinnestämning. Det är väl den mest troliga orsaken. Det är roligt med musik hur den kan betyda så otroligt mycket och låta så otroligt olika vid olika tidpunkter. Lägg därtill sammanhang och blanda in lite känslor så får du en kompott som ingen rationell genomlyssning rår på. Det är inte mycket med Noah and the Whale som låter uppstädat eller särskilt snyggt hopsatt utan jag får ungefär samma känsla som med Moldy Peaches' Anyone else but you. Det spritter av glädje och lekfullhet tycker jag, men det är inga fina produktioner. Och det gör verkligen ingenting, det hade förmodligen inte kommit i närheten av samma känslor med ett alltför rent "studio-sound".
Så jag ger er två pärlor, och hoppas att ni är på rätt humör. Annars får ni återvända om några månader och hoppas.
Ta den från studio-versionen om ni är liveframträdandeenergiresistenta.
And the doors won't be open when I finally become..
Men under tiden så tittade jag iallafall lite på tatueringar igen. Och gissa om jag hittade något mycket chockerande!
Det var någonting sånt här jag hade tänkt mig för min överarm, och hade det inte varit så illa att tatueraren jag pratade med tyckte jag skulle göra något bättre, med låtens namn eller någon enstaka not så hade jag kanske inte behövt gå varje dag och argt stirra på den tomma fläck som istället pryder min högerarm.Jag slår vad om att hade jag haft en sån där rumpa så hade han definitivt kunnat tänka sig att använda min design på min arm.
Med allt jag nu lärt mig om feminism så blir jag alldeles upprörd!
Men jag hittade även denna tuffa tatuering och då blev jag lite gladare för det är ju en ganska fin tribute..
Like a little drop of ink in a glass of water..
Någon flaggade för Tutankamon och jag tänkte väl att det kanske kunde vara lite intressant. Det är Peter från Peter, Bjorn and John som man hör sjunga ja, men riffen är väl mer eller mindre stulna i sin helhet från Pigeon Detectives' I Found Out. Eller? Döm själva.
Annars så tycker jag att ganska hajpade the Drums var riktigt trevliga
Och nu ska jag plugga! "Men, du pluggar ju inte?!" Nej, men jag är så hjälpsam!
I want that sharpened steel of truth in every word..
Ibland behövs det någon som känner en väl men som man inte träffat på länge för att vakna upp och förstå hur man låter. I mitt fall var det min syster. Nu är hon ganska orolig och ängslig av sig i allmänhet för tillfället men när hon frågade varför jag lät så ledsen och vad som var fel så förstår jag att jag kanske låtit mig tyngas mer av allt runt omkring än vad jag själv tänkt. Jag har faktiskt en hel del saker som jag är genuint glad över som hänt på sistone. Bland annat har vi fått väldigt mycket bättre ordning på lägenheten, även om jag tycker det är väldigt jobbigt att behöva göra sig av med saker jag köpte när jag först flyttade in här. Saker som är lite grann en del av allt jag gjort här och hur jag ville ha det. Så jag kanske låter lite negativ därför. Men jag är ju också fruktansvärt nöjd med allt som vi fått ordning på här i hemmet!
Jag har haft en jättemysig helg även om lördagen blev trist, både för resultat och sms. Jag kan verkligen inte förstå de känslorna, och du kommer aldrig kunna förklara på ett sätt som får det att kännas "rätt" eller "bra" för mig. Det gör mig osäker ändå. Och jag tycker inte de känslorna kan existera samtidigt.
Jag känner väl att även om det oroar mig att det händer så lite på jobbet just nu så borde oktober och november bli bra månader.
Och imorgon ska vi dra förbi IKEA och det är ju alltid spännande, trots en ganska ansträngd ekonomi!
Men i vilket fall, musik var det ju jag skulle prata om!
Det var alldeles för länge sen, och jag berättade ju att jag skrivit upp mig på sharemyplaylist.com tidigare, och nu är väl listan i stort sett klar. Men ingen tuff bild så det kanske tar lite mer tid. Men jag har iallafall lyssnat igenom en hel del bra grejer..
Något jag helt hade missat var Why? De är ett indieband från USA som låter misstänkt likt Bright Eyes Conor Oberst. Fast ändå nytt på något sätt, och med risk för att det bara är en övergående vurm så får jag säga att jag gillar det mycket.
Why? - This Blackest Purse.. men missa inte albumets titelspår Eskimo Snow, lyriskt (haha) mästerverk!
Jag lyssnade lite snabbt på några snabba låtar med Juliette Lewis, och fastnade direkt för All is for god, och jag vet att jag avfärdat henne förut, men den här är faktiskt nästan lika bra som det allra bästa som Beth Ditto gjort.. bevismaterial(1) och bevismaterial(2)
Och på tal om skådisar som fuskar lite i musikens värld, Ryan Gosling har tydligen släppt en ganska
okej platta 
som medlem i gruppen Dead Man's Bones. De har ett avskalat och lite rått sound sådär som om de hade spelat in det i din källare, fast med ett ganska bra resultat.Men Pa pa power har en underbar melodi som klämtar i bakgrunden och jag är faktiskt ganska positivt överraskad. Men det är förmodligen ingenting som jag kommer att lyssna sådär överdrivet mycket på. Men det var lite intressant iallafall.
Jag ska även påpeka att den lilla hajp jag hört om Band of Skulls infriades när jag hörde deras Fires. Helt klart något jag önskar att jag hade haft ögonen på för några månader sen när jag fortfarande stod i skivbutik. Fast då hade väl antagligen inte skivan släppts ännu..
Believe in me as I believe in you, tonight..
http://www.qromag.com/interviews/interviews/loney_dear/
Och till slut hittade jag Taken by trees cover på Animal Collective's My Girls. My boys heter den..
Annars har det varit en ganska lugn dag, jag fick blommor sända till kontoret och blev både förskräckt och underbart överraskad! Jag skrev kontrakt på en lägenhet vilket innebär att jag bör överleva även november månad. Kalendern ser oroväckande tom ut framöver, men vad gör väl det, jag är kääär!
