He Poos Clouds

Ett livstecken, i vad som får ses som det begynnande höstmörkret.

Äntligen tillbaka hemma efter många långa veckor hos svärföräldrarna, inte för att jag inte uppskattar gästfriheten men det är jobbigt att inte bara kunna vara hemma. Synd bara att det finns 17,000 saker att göra här hemma och jag orkar med kanske två, tre på sin höjd.

Sitter och lyssnar på High Violet nu, och förvånas över hur mycket som kan sägas utan att egentligen säga någonting. Allt beror på hur det tolkas. Allt beror på var man är. Allt beror på vem man är.

Hade jag fått välja en till valfri artist som skulle komma till P&L så skulle det nog bli Coeur de Pirate. Det är något magiskt med att hon talar flytande engelska och franska. Och som den nyfunne fransosvurmare jag är så förundras jag lite över hur vackert saker kan låta fast att jag förstår endast något ord här och där.

Blev ju ytterliggare lite mysigare efter att den här låten;

är det bästa jag hört från henne näst efter Comme des enfants. Att den sen heter Place de la Republique visar ju bara hur meant-to-be det hela är..

(Eftersom jag och sambo bodde alldeles invid Place de la Republique i Paris.)

Mest för att du ska veta att jag fortfarande lever.

Det tar väl ett tag till innan det kommer något av intresse här på, jag är alldeles för stressad och trött på jobbet nu igen för att orka ta tag i det här med. Men jag hoppas att tentan går så bra som jag tror.. För jag vill att du ska känna dig duktig, för det tycker jag att du är.

Tiden går fort men dagarna så långsamt. Jag har inte lyssnat på musik på flera dagar. Jag menar verkligen lyssnat mer aktivt. Jag hade för första gången på väldigt länge en ganska positiv känsla på jobbet för jag fick äntligen in lite uppdrag och ett jobb gick ju så pass bra att jag tänkte att april faktiskt kan bli ganska bra kanske.
Men idag blev allt till intet igen. Fick en del skit för att jag inte villkorat egentligen och det andra uppdraget får vänta tills nästa månad.

Så nu känns allt bara bajs, och jag känner bara att det här verkligen inte fungerar. Så nu vet jag inte vad jag ska göra, eller varför det pendlar så mycket. Men glädjen finns väl inte riktigt där.

Jag trodde jag skulle bli bättre, men jag blir bara sämre. Det tråkigaste är väl att jag känner att jag har så mycket att göra egentligen när jag väl är ledig men när jag räknar ihop allt i slutet av dagen så har jag inte hunnit med att göra något. Frustration.

I fredags morse var jag iallafall ute och sprang på morgonen, Hagaparken runt till viss del i någon slags lassoform, så nu har jag lite träningsvärk och ömma benhinnor. Men jag tänkte att jag skulle försöka springa ett par gånger kommande vecka för att sen börja träna lite boll veckan efter. Det har ju trots allt ryckt lite i fossingarna, och myrorna har ju stått orörda några månader så de borde ju vara fit for fight!

Igår var ju Cissi bortbjuden så jag fick snällt sysselsätta mig själv, dessvärre var det ingen i järngänget som hade direkt mycket pengar så det blev pizza, läsk och melodifestivalen hemma hos Patabing i Sumpan. Och ännu en gång blev man påmind om varför man en gång för länge sedan sa att aldrig mer. Aldrig mer ska jag se på detta skämt till tävlig, jag är så evinnerligt less på dessa b-artister som smugit ut från Idol eller Talang eller något annat skit och ska vara med. Det låter inte ens som melodifestivalen längre. Inte ens Peter Jöback (visserligen musikal främst men ändå) eller Pernilla Wahlgren (kanske då, men isåfall fruktansvärt dåligt) har lyckats hålla fast vid det som varit lite grann tjusningen (om det nu någonsin fanns någon) med tävlingen, nämligen lite glädje och dansbandskänsla fast utan skammen. När sen 8 av 10 låtar är ballader, de flesta på engelska, författade av samma 5 personer så förstår man ju att man har med något inavlat monstrum att göra.

Och Eric Saade sen. Vet inte vems idéen var men låten hade lika gärna kunnat framförts av Darin eller han Ola som ingen vet vad han heter i efternamn. Manboy. Vem fan sjunger en låt om att man vill bli kallad manboy? Kanske om man är 12 år gammal och precis odlat sin första moppemustasch. Förstår ni vilket skämt det hade varit internationellt? Inte konstigt att den var så populär bland den internationella juryn, som svensk hade man blivit utskrattad och hånad varän låten spelats. Finland hade haft field-day, Lorrdddii-tomtarna och extremhomofoberna där borta anser ju redan att vi är så feminina att vi inte ens bör kallas homosexuella.

Sedvanliga diskussionen om rätt låt vann har inte dykt upp på ett år, kanske är dags att ifrågasätta om rätt låt ens synts i någon av deltävlingar.

PS. Johnossis nya skiva ska tydligen heta 'Mavericks', fick jag lära mig i fällan.

Och Rasmus Kellerman släpper sitt första solo-album, vad nu det ska betyda, i slutet av april. Namnet är 'The 24th' och ska vara det mest personliga och öppenhjärtiga han någonsin spelat in. Det bådar mycket gott. Fast hade ju varit roligare om det hade funnits någon teaser att tjuvlyssna lite till. DS.

Var finns mina skoooooor!?

"1 vecka och en dag sen." Det är lite så jag jobbar nuförtiden. För den som vill kan man ju kasta om betydelsen litegrann och få sig en kul stund.

1 vecka, och en dag sen: Det har gått en vecka, och jag är en dag sen.

1 vecka och en dag sen: Det har gått en vecka och en dag sen jag senast skrev.

1 vecka och en dag sen: Jag är en vecka + en dag sen med mina inlägg.

Förra fredagen var jag iallafall och såg Jamie T på Debaser Medis, och det var faktiskt ganska precis så kul som jag hade trott att det skulle bli. Jag blev lite sugen på att dyka in längst fram, men mellan hulkkens lättirriterade natur och Skatriks öron så fanns det inte så många alternativ. Som tur var så var the featherweight champion på gott humör och fin vigör. När han inte själv var ute på dansgolvet och domderade med hur folk skulle springa i cirkeln så drog han upp människor på scen som vi stod och irriterade/avundades på.

Annars har det varit väldigt lugnt, det är sportlov på kontoret så vi har inte gjort så mycket (även om jag aldrig gör särskilt mycket). Jag har dock kommit på att jag behöver nya skor. Så snart som möjligt. Frågan är bara när jag ska orka ta mig ut och leta lite. Och var jag ska hitta ett par trevliga skor som jag tycker är snygga, och som jag sen faktiskt också passar i..

Typiskt. Men idag är det iallafall fredag igen, och helt ledig helg!

Jag säger bara som det är.

Det är lite intressanta grejer på gång. Förutom Karres stora hemlis som visade sig vara ganska exakt vad jag hade gissat mig till själv! Men hjärtliga gratulationer till trots, det finns även lite annat spännande i kulisserna..

13 april släpper MGMT uppföljaren till 2007 års Oracular Spectacular, hela låtlistan är släppt och så även albumets titel; Congratulations!
01: It's Working
02: Song for Dan Treacy
03: Someone's Missing
04: Flash Delirium
05: I Found a Whistle
06: Siberian Breaks
07: Brian Eno
08: Lady Dada's Nightmare
09: Congratulations
Det bådar gott, och korta introduktioner av låtarna finns att läsa hos högaffeln för den som är intresserad.

Senaste nyheterna på the Strokes hemsida är att inspelningen av nya skivan är igång och videos från studion kan vara på ingående. Alldeles på tiden säger vi som väntat sen -05. Iförsig har det skramlat ut lite solo-material men det är ju inte riktigt samma sak. Nu hoppas vi bara att de återvänder lite grann till Is This It-soundet. Folk slår på trumman och annonserar att U2 och Beck producerande Joe Chiccareli är bokad, det gör mig lite orolig.. Jag lovade heligt inför Cissi att kommer Strokes till Sverige i år så ska jag se dem oavsett var de hamnar.

Som synes av nedanstående inlägg så är även Lo-Fi-Fnk på gång med nytt album och enligt den officiella sidan så ska allt vara färdiginspelat och det vi väntar på nu är ett release-datum. Och kanske lite mer härliga smakprov?
I vilket fall ger jag er denna länk som hittades bland boysens snurriga inlägg!

Snackar vi hajp så har vi två albumsläpp som har mycket att leva upp till. Arcade Fire har utlovat nytt material under 2010, och visserligen har de jobbat sig in i presskårens hjärtan mycket föredömligt så jag har svårt att de ska skrivas ned. Men gemene man, vad tycker vi egentligen? Jag är sugen på att se hur Owen Pallett ska organisera stråkarna nu.. om han ens får vara med.
Det andra hajpade skivsläppet kommer från Two Door Cinema, jag missade dem ganska ordentligt under året som gick, de hade en debut-singel med I Can Talk och Costume Party som bådar gott. Och som ni säkert redan gissat så har de hajpats väldeligen ibland stickade tröjor och tygskor!

Vi håller på och tittar på konserter som lär bli aktuella i vår, bland annat Shout Out Louds och Johnossi. Jag har ju sen tidigare bokat in Jamie T med Hulkken den 26e feb. Det kommer bli riktigt grymt!
Ska se om jag kan knacka in en lista på vad som ligger högst på förhoppningarna nu till våren vad gäller konserter. Är lite besviken på att varken Talib eller Jedi Mind Tricks blev aktuellt.

Men just nu lyssnar jag på Does it offend you, yeah? Aprilskämt-konsert någon? Lyssna på denna och säg att det inte låter som någon mixat Passion Pit, Late of the Pier och the Killers introt. Mycket bra, men de känns fortfarande lite ojämna..

Två roliga saker som jag hittade igår kväll, sent så sent efter att jag gjort färdigt sista minuten-kontrakt och annat tråk.

Lo Fi Fnk är tydligen på gång med nytt, och ska släppa det under 2010. Låter väl ganska bra? Inte riktigt i klass med Unighted men om vi tänker tillbaka, vilket låt har egentligen varit det?


Sen, på något underligt vis så låg den här länkad efter Lo Fi Fnk, och star wars-relaterat är (i stort sett alltid) kul så jag tänkte att jag länkar vidare på samma spår. Med massor av klipp.






Gissa titel-låten?

Jag var ju för bara ett tag sen så glad över att jag för en gångs skull hade en del pengar över. Men nu är vi i stort sett tillbaka på ruta 1 igen. Iförsig så fick jag ju ändå handla lite nya arbetskläder, och betala hyra och dricka och lite mat. Och en massa tråkig bensin. Och när jag jobbade i skivbutiken i lördags så kunde jag ju inte hålla mig utan beställde ett par skivor.

Nu har jag iallafall varit förkyld i 3 dagar, eller "förkyld". Jag har varit seg och haft ont i halsen men idag har jag bara haft en sån otroligt olust att gå till jobbet, och varit seg från gårdagkvällen. Men det har inneburit lite mer tid med min sambo vilket ju har varit väldigt trevligt, även om vi lite grann trampat varann lite mer på tårna än vanligt.. känns det som iallafall. Men jag har iallafall gjort i ordning en massa matlådor vilket känns bra, nu är det mest bara Cissis nedrans hemtenta som måste ordnas!

Men eftersom jag inte har så mycket annat att komma med så lämnar jag er med lite härliga bilder på mat. Och innan jag glömmer, jag har nu aktiverat mitt Spotify-premium konto som min käresta gav mig i julklapp! Underbart härligt, och något som jag tycker alla ni där ute borde unna er!



Möcke' kärlek till er.

Det är tisdag och jag är förkyld. Så idag har jag varit hemma från jobbet; försökt vila, ringt budlistor, tvättat och försökt hjälpa till med plugget.
Nu vill jag bara bli kvitt de här bihålorna, och slippa undan luddet i huvudet.

Men det finns fortfarande ett par saker som gör mig glad:
Biljetter till Jamie T är inköpta och ligger nu och väntar här i köket!

http://www.youtube.com/watch?v=F-A35tR7eAA

Everton slog till sist Wigan efter 86 långa minuter, bortdömda mål och missade chanser.

Men framför allt Du.

Ibland har jag tur att min sambo är lite glömsk. Resultatet efter att Cissi glömt sina nycklar hemma imorse innebar att hon shoppade lite tillsammans med Mild medan hon väntade på att jag skulle komma hem med nycklarna. Jag fick en bra anledning att gå tidigare från jobbet, hitta på något mysigt att göra till kvällen och en mysig middag på stan.

Efter att vi mötts upp på Odenplan så svängde vi förbi NK lite snabbt för att se om rean fortfarande var igång. Och det var den, så jag fick tag på en ny kostym. Och funderar på en till när jag ändå är igång! Jag köpte även 2 nya slipsar som Cissi fick vara med och välja. Så för första gången på ett litet tag så känner jag mig ganska glad. Får se om det blir premiär för allt imorgon. Och kanske någon bild..?

Live är mys just nu. Och Live på Abbey Road är ibland mer mys än något annat. Har någon hört den där iPod-reklamen de pratar om, för jag har då minsann lyckats missa den, och låten också. Men Chairlift visade sig vara ganska fantastiska.

Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.

I vilket fall, låt väl smaka.

Det går långt mellan uppdateringarna, och jag vet inte riktigt varför. Jag känner inget riktigt sug efter någonting egentligen.. Jag har till och med hängt lite på Facebook idag, så tråkigt har jag haft det. Skulle egentligen ha spenderat lite quality time med Karre men han har inte hört av sig sen halv 8. Så nu sitter jag här helt själv.

Och vad kommer jag på då om inte Mumford and Sons som jag hörde på radion här om morgonen. Jag har bara hört något klipp tidigare och sen lite tjafs i diverse tidningar men idag har jag iallafall gett dem en ordentlig chans. Och jag är riktigt imponerad! Och glad, mysmusik med banjo och räddar kvällen. Och sen hittade jag det här på Spotify, Johnossi har tydligen släppt en ny singel efter årsskiftet. Förhoppningsvis så har de en ny skiva på gång, det vore riktigt kul! Så nu är det Mumford och sönerna, och lite Johnossi samt försöka att hänga med lite i Crank i bakgrunden. Action action action!

Egentligen pratar vi ju ett helt decennie, och massor med bra musik och spännande band. Men jag känner mig inte riktigt redo för att bita i det sura äpplet just nu utan ni får nöja er med en sammanfattning av 2009 års bästa låtar enligt undertecknad. Håll till godo!

Låt nr 20:
The Rural Alberta Advantage - The Ballad of the RAA (Hometowns)
Plats nummer 20 och listan får inledas med nya stora kanadensiska indie-exporten the Rural Alberta Advantage. Även om de inte riktigt kan fylla fotspåren efter Arcade Fire och skivan känns ganska ojämn så får the Ballad of the RAA stå som en av indie-årets främsta "plågor".

Låt nr 19:
The XX - Heart Skipped A Beat (XX)
Förmodligen årets mest hajpade band alla kategorier och om man vill våra sådan, 2009 års Glasvegas. Efter otaliga genomlyssningar har jag fortfarande svårt att se storheten i det hela. Jämnt och stämningsfullt igenom hela skivan men det är svårt att plocka fram någon låt som verkligen står ut, men ska det vara någon så får det bli denna.

Låt nr 18:
Yeah Yeah Yeahs - Zero (It's Blitz)
Yeah Yeah Yeahs It's Blitz är nog skivan som fått allra störst erkännande världen över i alla Årets Album-listor och det känns faktiskt som att de äntligen lyft sig själva över titeln som Strokes-arvtagare. Det är inte bara tufft, trendigt och "arty" utan faktiskt riktigt bra musik också. Zero är en av låtarna som gör skillnaden, och det var nog på tiden om nu Strokes släpper nytt till 2010 som vi blivit lovade.

Låt nr 17:
Local Natives - Camera Talk (Gorilla Manor)
Egentligen vet jag inte riktigt varför jag gillar Local Natives. Det är inget spektakulärt band sådär, men jämförs man med Grizzly Bear, Fleet Foxes, Arcade Fire och Vampire Weekend så kan man inte vara alldeles ointressanta. Och Camera Talk är en av de där låtarna som man bara vill sjunga med i, och kanske stampa takt lite med foten..

Låt nr 16:
La Roux - In For the Kill (La Roux)
Ett av årets roligaste genombrott var nog ändå La Roux. Med någon slags dans-indie-pop är hon en av två brittiska rödhåriga som slog igenom under 2009. Hon var förband åt Lily Allen på dennes turné, men i mitt tycke så är hon redan långt intressantare än denne. Vi dansar vidare.

Låt nr 15:
Noah and the Whale - Love of An Orchestra (The First Days of Spring)
Jag kommer inte riktigt ihåg var jag hörde Noah and the Whale första gången, men jag tror att jag var ute och siftade igenom internet igen. I vilket fall är det något med bandets sound som gör att jag blir alldeles glad i kroppen, och stråkar är ju något jag alltid varit lite svag för. Jag undrar mest när min beställda skiva äntligen ska dyka upp!

Låt nr 14:
White Lies - Death (To Lose My Life)
Jag var helt säker på att White Lies slog igenom 2008 men har fått revidera denna sanning. Helt klart ett av mina favoritalbum under 2009, och Death är nog det som allra bäst beskriver känslan och ljudet av White Lies. De var förband åt Coldplay i somras, och även om jag fått höra att de inte uppfyllde förväntningarna så är det här en alldeles för bra låt för att missa. Egentligen borde jag kanske ha haft den lite högre till och med. Kärlek eller död.

Låt nr 13:
The Decemberists - The Hazards of Love 1.. (Hazards of Love)
Jag kommer alltid att älska Decemberists och Colin Meloy men det är på gamla meriter. Det finns verkligen inget som kan konkurrera med gamla The Mariner's Revenge Song, men stämningsfulla (och längsta låtnamnet) The Hazards of Love 1 (The Prettiest Whistles Won't Wrestle the Thistles Undone) visar i alla fall fortfarande på potentialen i detta band. Men de hör helt klart december och vintern till.

Låt nr 12:
Wild Beasts - All the King's Men (Two Dancers)
Årets överraskning kanske. All the King's Men låter ungefär som när Scissor Sisters var som bäst med skinande falsett, synth och lite drömsk pop och får mig att tänka på Smiths-Morrissey. Dessvärre var resten av skivan ganska platt, men den här låten visar i alla fall att här finns enorm potential så kanske finns här snart mer att vänta?

Låt nr 11:
Jamie T - Emily's Heart (Kings and Queens)
Det enda som egentligen gör att Jamie T hamnar så här långt ned är Cissis negativa inställning. Medan Sticks n Stones och Chaka Demus visar att han fortfarande är kung av sin lilla sfär av slyngelrocken och blickar tillbaka till Panic Prevention så är albumet i stort är lite mer varierat stilmässigt, och otroligt jämnt. Emily's Heart är bevis på den bredhet han uppnått även om det är en ganska mörk sång.

Låt nr 10:
Pearl Jam - Just Breathe (Backspacer)
Det är inget sammanträffande att bästa låten på Backspacer är Just Breathe, det är den som har mest gemensamt med Eddie Vedders solo-arbete på Into the Wild-soundtracket. Även om det är en ballad så ligger den ganska långt ifrån tidigare Alive, Better Man och Daughter. Men den är helt klart i klass med dessa, även om den inte riktigt når hela vägen fram.

Låt nr 9:
Florence + the Machine - Kiss with a Fist (Lungs)
Den andra av de två rödhåriga stjärnskott som slagit igenom på brittiska öarna i år. Även Florence + the Machine är ett band som har ett par 2-3 låtar som är riktigt, riktigt bra men sen känns skivan lite slät. Inte fullt lika dansvänlig och synthig som La Roux utan mer rockig men som ni kan se, en av mina topp 10 låtar under 2009.

Låt nr 8:
Mando Diao - Give Me Fire (Give Me Fire)
Mando Diao kom under 2009 ut med Give Me Fire, samma år som jag såg dem på Peace&Love så det är klart att det kanske hjälpte dem lite. Men även om de flesta kanske skulle hålla Dance With Somebody som den stora singeln här på så kan jag känna att titelspåret, Give Me Fire, var det som verkligen gjorde detta album till ett av 2009 års stora album.

Låt nr 7:
Kent - Vals för Satan.. (Röd)
Röd var egentligen lite av en besvikelse. Kents gamla vanliga sound sken inte riktigt igenom och singlarna som föregick albumet skapade inga jätteförväntningar direkt. Men efter ett par genomlyssningarna så växer skivan en del på en, och en av låtarna som verkligen hjälpte detta på traven var just Vals för Satan (Din Vän Pessimisten).

Låt nr 6:
Gossip - Heavy Cross (Music For Men)
Gossips nya skiva Music For Men var väldigt efterlängtad av mig men förutom just Heavy Cross så känns den ganska platt och man undrar om det kanske inte bara var nyhetens behag som lyfte debutskivan över så många andra. Eller så beror det bara på att jag inte sett Beth Ditto dansa på allt för länge.

Låt nr 5:
Loney Dear - I Was Only Going Out (Dear John)
Under 2009 så har jag hunnit se Loney Dear 3 gånger live. Och nya skivan Dear John känns minst lika bra som allt Svanängen och company tidigare släppt. Det här var nog den svåraste låten att välja från ett album och artist, men då den gör sig alldeles utmärkt även live så vill jag trumma lite extra för den.

Låt nr 4:
Peter Bjorn and John - Living Thing (Living Thing)
Jag har aldrig varit något direkt PBandJ fan egentligen, kanske för att jag alltid har tyckt att de verkat lite preto med såna där typiska GBGmustascher. Men Living Thing redan när det släpptes lite halvt på Myspace kom att höja mina tankar om bandet lite, och faktiskt lite förväntningar. Och Living Thing tycker i alla fall jag är resor bättre än gamla indie-dängan Young Folks, så nu kanske vi äntligen kan lägga den bakom oss?

Låt nr 3:
The Drums - Lets Go Surfing (Summertime EP)
Nu har jag ju redan haft med några stora genombrott tidigare på listan men det som jag tycker bådar nästan mest gott, om Julian ursäktar, är The Drums. Det dröjde väldigt länge innan EPn slutligen dök upp men jag tror att det här är lite av 2009 års Vampire Weekend. Även om de är långt ifrån lika solida. Men lyssna på Lets Go Surfing och Saddest Summer. Näst intill genialiska.

Låt nr 2:
Animal Collective - My Girls (Merriweather Post Pavillion)
Jag skrev för länge sen att jag verkligen inte kunde greppa all hajp kring Animal Collectives Merriweather Post Pavillion men den växte på mig. Växte väldigt mycket, och My Girls hör nu som ni ser till en av mina absoluta favoritlåtar under 2009. Och albumet hör definitvt till topp 5 även det. My Girls får stå för allt som är riktigt bra med Merriweather Post Pavillion.

Låt nr 1:
Julian Casablancas - 11th Dimension (Phrazes For the Young)
Det var dags för den sista av Strokes-medlemmarna att släppa sin solo-debut. Och som han gjorde det. Phrazes For the Young ligger ganska tätt med Strokes egna album, men Julian Casablancas gör det till sitt eget, helt och hållet. 11th Dimension är en sång som fyller mig med enorma förväntningar inför gruppens album som ska komma under 2010, och jag tror efter vad jag hör här på att de kommer att uppfyllas. Och hans fantastiska poser på Göta Källare gjorde ju såklart sitt.

Spotify länken såklart höll jag på att glömma!

And sung them through speakers in rooms for people to hear it.

Jag glömde ju mina senaste inköp! Idag har jag handlat skivor inför det nya året, och för att glömma mina sorger, bekymmer och besvär.. Och för att jag kände att det fanns alldeles för många fynd för mitt arma hjärta!

Så, utan inbördes ordning presenterar jag de för i runda slängar 750 kr inhandlade:
|||
|||
|||

Och det var det.

Det är så lätt att låta saker vara, att fastna i ett visst tänk för att man är envis. Jag är expert på det skulle jag tro så nu har det gått väldigt lång tid sen senast. Men nu är det väl dags iallafall, och jag tänkte mig till och med en uppdatering till på självaste nyårsafton..sförmiddagen. Men jag lovar ingenting.

Jag har iallafall haft fullt upp med extrajobb i skivbutiken, så skriverierna har blivit lidande men nu så har jag iallafall äntligen lite tid hemma utan stress. Och jag har handlat massor idag, och massor har hänt under min frånvaro, bland annat tomtens besök för någon vecka sen. Jag får väl börja med julfirandet.
För första gången på ett tag så jobbade jag inte på julafton vilket jag trodde skulle innebära en massa dötid att slappa och ta det lugnt, visa mami hur hennes Lenco-vinyl rippare fungerade. Istället blev det bara en massa städande och stress tills kusinerna under farbror Leif dök upp för ett gästspel innan de försvann hem igen mitt under pågående Kalle. Ingen känsla för traditioner där inte!

Till kvällningen och Kan du vissla, Johanna (underbara film!) öppnades paket med familjen. Jag fick; ett par kostymbyxor, ett par jeans, två skjortor, en slips, en bok, en jul-triss, en cardigan och ett sjungande ägg. Jag kan ha fått fler saker som jag nu glömt bort i all jul-oreda men allt var väldigt uppskattat och som vanligt får man dåligt samvete för att man inte kan ge alla nära och kära allt vad man tycker de förtjänar..

Sen åkte jag och hämtade min underbara sambo (som för övrigt har alldeles för mycket med plugg nu; jag hittade alldeles nyss lagboken uppslagen framför toaletten. I badrummet!) och julklappsutdelningen kunde fortsätta. Jag fick en guldfiskskål, stenar till denna och ett Spotify-premium konto! Ingen mera reklam, hurra! Och jag struntar i vad folk säger, guldfiskskålslagen låter ungefär lika verklighetsanpassad som Ipred-lagen. Dumt namn på en skål om man inte får ha fisk i den.

Nu känner jag för te, mtv och sambo-mys. Kom hem!

Jag skickade ut juryn för ett tag sen. Och då har fortfarande inte riktigt kommit tillbaka ännu, är the XX verkligen värda all hajp och skriveri? Jag har lyssnat och lyssnat, och lyssnat lite till men fortfarande inte kommit fram till så mycket. Vissa låtar är sådär så man tror att det ska ta fart lite men de stampar liksom aldrig riktigt ifrån.


Och jag har kommit fram till att mentalt har jag redan lämnat jobbet. Imorgon är en av 3 dagar som jag har något konkret att göra innan jag går på julvila den 16e. Känns bra, men ändå väldigt surt att behöva sitta av tiden mer eller mindre. Jag måste även spara en hel massa pengar eftersom januari nu innefattar en kryssning. Hade ju varit allra roligast om jag fått välja själv vem jag åkte med..

Så ser skeppet ut iallafall, Navigator of the Seas, ganska många ton båt är det.

Jag behöver inspiration. Och jag behöver drömmar.