You snooze, you lose.
Lyckades komma försent till skolan imorse, och skulle ju vilja kunna skylla på mitt knä, och stackars ljumske, men mest berodde det nog på att helgen drog över på tiden..
Men det innebar ju iförsig att jag slapp undan en del av dubbeldagen nu, och resten av veckan innebär bara halvdagar!
Smet ifrån lite tidigare också, så egentligen borde jag väl kanske vara lite skamsen men det innebar ju att jag har hunnit se lite tv-serier och lyssna in mig på lite musik igen.. Vilket ju egentligen var grunden till att jag ens började med den här bloggen.
Jag började med att se premiäravsnittet av True Blood, HBOs nya vampyrserie, men jag måste säga att jag blev lite besviken. Lite grann samma vibbar som när jag försökte se Space: Above and Beyond igen, produktionen känns lite sådär och känslan blir väl att det är lite billigt.. Men ändå måste man väl försöka hålla i till lill-Skarsgård gör entré med sin viking/vampyr karaktär (haha?) Det låter ju iallafall lite roligt..
Sen hade jag ju som tur var sparat två avsnitt av Flight of the Conchords, där snackar vi kvalitet. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag inte fastnade för serien första rundan när jag såg den på canal+. Trots att det känns lite grann som nivån på serien har sjunkit lite grann mot slutet så är det ju garanterat fortfarande den bästa tv-serien som går!
Lord of the Rings-låten var definitivt de sista 3-4 avsnittens höjdpunkt, tillsammans med dansnumrena i säsongsfinalen. Känns lite som det kan bli en lång väntan till januari nu, när man planerat att börja sända säsong 2, skönt att Entourage kommit igång ordentligt med säsong 5 då så man har något att göra.
Har också hunnit lyssna in mig lite på lite "nya" skivsläpp, Kings of Leon's Only by the Night, Jenny Lewis' Acid Tongue, Felice Brothers självbetitlade album och TV on the Radio's Dear Science.
Blev väldigt positivt överraskad av Kings of Leons senaste, har gillat dem ganska länge men alltid tyckt att de varit lite ojämna men Only by the Night känns klockren mest hela vägen igenom. Håller väl fram Use Somebody och Cold Desert som mina favoritspår än så länge, men det är väl mest för att hösten är här med allt vad det innebär relationsmässigt..
Jag kan nog tycka att grabbarna tappat lite av det som utmärkte dem förut, det lite råare sydstats rock n roll soundet, och glidit över åt Killers hållet med typ gitarr-baserad kärlekspop(?) men släpper de skivor som den här så får man väl säga att det är ok ändå..!
Upptäckte nu att Jenny Lewis platta Acid Tongue på något sätt glidit upp som album pick, och fastän jag inte lyssnat igenom debutplattan Rabbit Fur Cloak riktigt på allvar så blev jag riktigt besviken på Acid Tongue. Kändes otroligt slätstruken och tråkig mest hela vägen igenom. Segt tempo som inte på något sätt vägdes upp av texter eller finurliga detaljer. Ska väl försöka ta mig igenom den ett par gånger till men än så länge rynkar jag mest på näsan.
Felice Brothers hajpades i Uncut såg jag så jag var tvungen att lyssna igenom den nya självbetitlade plattan och de hade rätt, den lät faktiskt ganska mycket som tidigare Dylan. På alla bra sätt kanske man ska påpeka, jag är ju ingen jätte Dylan-fan men jag fastnade. Frankie's Gun och Wonderful Life står väl ut som favoriter lite grann än så länge. Får se hur skivan står sig efter ytterliggare ett par genomlyssningar.
TV on the Radio har även de släppt nytt under sommaren, och efter att lite grann tvingat mig själv att lyssna på dem efter Wolf Like Mes Bloc Partighet så kände jag att de var värda en uppföljning trots att de i likhet med Kings of Leon varit ganska ojämna (ganska häftigt att se dem på Accelerator 07 iförsig). Men likheterna med Kings of Leon stannar inte där, nya plattan Dear Science kändes även den mycket mer genomarbetad och uniform än de tidigare plattor jag hört. Dancing Choose seglade snabbt upp som en favorit, snäppet bättre än den annars stabila låtlistan. Känns som nya Bloc Party plattan Intimacy och Dear Science är olika sidor på samma mynt, dvs grupperna känns ännu närmre än de gjorde förut.
Jag har också lyssnat lite på James Yorkstons When the Haar Rolls In, Black Kids' Partie Traumatic och en väldig massa på Hello Saferides (Annika, yay!) More Modern Short Stories From... så jag tipsar om Yorkstons titelspår When the Haar Rolls In, I've Underestimated My Charm (Again!) från Black Kids och I Wonder Who is Like This One från Hello Saferide plattan.
