He Poos Clouds

Tiden går fort men dagarna så långsamt. Jag har inte lyssnat på musik på flera dagar. Jag menar verkligen lyssnat mer aktivt. Jag hade för första gången på väldigt länge en ganska positiv känsla på jobbet för jag fick äntligen in lite uppdrag och ett jobb gick ju så pass bra att jag tänkte att april faktiskt kan bli ganska bra kanske.
Men idag blev allt till intet igen. Fick en del skit för att jag inte villkorat egentligen och det andra uppdraget får vänta tills nästa månad.

Så nu känns allt bara bajs, och jag känner bara att det här verkligen inte fungerar. Så nu vet jag inte vad jag ska göra, eller varför det pendlar så mycket. Men glädjen finns väl inte riktigt där.

Jag trodde jag skulle bli bättre, men jag blir bara sämre. Det tråkigaste är väl att jag känner att jag har så mycket att göra egentligen när jag väl är ledig men när jag räknar ihop allt i slutet av dagen så har jag inte hunnit med att göra något. Frustration.

I fredags morse var jag iallafall ute och sprang på morgonen, Hagaparken runt till viss del i någon slags lassoform, så nu har jag lite träningsvärk och ömma benhinnor. Men jag tänkte att jag skulle försöka springa ett par gånger kommande vecka för att sen börja träna lite boll veckan efter. Det har ju trots allt ryckt lite i fossingarna, och myrorna har ju stått orörda några månader så de borde ju vara fit for fight!

Igår var ju Cissi bortbjuden så jag fick snällt sysselsätta mig själv, dessvärre var det ingen i järngänget som hade direkt mycket pengar så det blev pizza, läsk och melodifestivalen hemma hos Patabing i Sumpan. Och ännu en gång blev man påmind om varför man en gång för länge sedan sa att aldrig mer. Aldrig mer ska jag se på detta skämt till tävlig, jag är så evinnerligt less på dessa b-artister som smugit ut från Idol eller Talang eller något annat skit och ska vara med. Det låter inte ens som melodifestivalen längre. Inte ens Peter Jöback (visserligen musikal främst men ändå) eller Pernilla Wahlgren (kanske då, men isåfall fruktansvärt dåligt) har lyckats hålla fast vid det som varit lite grann tjusningen (om det nu någonsin fanns någon) med tävlingen, nämligen lite glädje och dansbandskänsla fast utan skammen. När sen 8 av 10 låtar är ballader, de flesta på engelska, författade av samma 5 personer så förstår man ju att man har med något inavlat monstrum att göra.

Och Eric Saade sen. Vet inte vems idéen var men låten hade lika gärna kunnat framförts av Darin eller han Ola som ingen vet vad han heter i efternamn. Manboy. Vem fan sjunger en låt om att man vill bli kallad manboy? Kanske om man är 12 år gammal och precis odlat sin första moppemustasch. Förstår ni vilket skämt det hade varit internationellt? Inte konstigt att den var så populär bland den internationella juryn, som svensk hade man blivit utskrattad och hånad varän låten spelats. Finland hade haft field-day, Lorrdddii-tomtarna och extremhomofoberna där borta anser ju redan att vi är så feminina att vi inte ens bör kallas homosexuella.

Sedvanliga diskussionen om rätt låt vann har inte dykt upp på ett år, kanske är dags att ifrågasätta om rätt låt ens synts i någon av deltävlingar.

PS. Johnossis nya skiva ska tydligen heta 'Mavericks', fick jag lära mig i fällan.

Och Rasmus Kellerman släpper sitt första solo-album, vad nu det ska betyda, i slutet av april. Namnet är 'The 24th' och ska vara det mest personliga och öppenhjärtiga han någonsin spelat in. Det bådar mycket gott. Fast hade ju varit roligare om det hade funnits någon teaser att tjuvlyssna lite till. DS.

Var finns mina skoooooor!?

"1 vecka och en dag sen." Det är lite så jag jobbar nuförtiden. För den som vill kan man ju kasta om betydelsen litegrann och få sig en kul stund.

1 vecka, och en dag sen: Det har gått en vecka, och jag är en dag sen.

1 vecka och en dag sen: Det har gått en vecka och en dag sen jag senast skrev.

1 vecka och en dag sen: Jag är en vecka + en dag sen med mina inlägg.

Förra fredagen var jag iallafall och såg Jamie T på Debaser Medis, och det var faktiskt ganska precis så kul som jag hade trott att det skulle bli. Jag blev lite sugen på att dyka in längst fram, men mellan hulkkens lättirriterade natur och Skatriks öron så fanns det inte så många alternativ. Som tur var så var the featherweight champion på gott humör och fin vigör. När han inte själv var ute på dansgolvet och domderade med hur folk skulle springa i cirkeln så drog han upp människor på scen som vi stod och irriterade/avundades på.

Annars har det varit väldigt lugnt, det är sportlov på kontoret så vi har inte gjort så mycket (även om jag aldrig gör särskilt mycket). Jag har dock kommit på att jag behöver nya skor. Så snart som möjligt. Frågan är bara när jag ska orka ta mig ut och leta lite. Och var jag ska hitta ett par trevliga skor som jag tycker är snygga, och som jag sen faktiskt också passar i..

Typiskt. Men idag är det iallafall fredag igen, och helt ledig helg!