He Poos Clouds

Igår hade jag ju sen träning, ute i Brottby till råga på allt, så jag känner mig lite sliten idag. Började ju med CAD-kursen som jag tydligen måste ta för att KTH har lyckats slarva bort mitt programschema, som tur var har det varit hur kul som helst. Eller det kanske var att ta i, men det var iaf mycket roligare än vad jag väntat mig!
Plus att när jag ändå var i farten och härjade ute i Haninge så fick jag tag på min studievägledare som tydligen kopierat upp boken vi behöver för Beteendevetenskapen så nu har jag sparat in 350 riksdaler där med! Och helgen räddad i ett svep..

Under den tråkiga starten av veckan så hann jag dessvärre se färdigt de avsnitt av True Blood och Entourage som jag hade sparat så nu är jag mer eller mindre tillbaka på noll. Men det verkar som jag hade fel om Farmor Vampyr, fast man vet ju aldrig, det kanske vänder igen..

Glömde helt bort att fixa min mixtape i helgen, så det får väl bli imorgon. Så har ni något att se fram emot.

KÄRLEK! Lykke Li som kör Vampire Weekend, Jag älskar, älskar, älskar..

Det kan vara något av det roligaste jag läst den senaste halvtimmen! Bloc Party ska tydligen dominera i den brittiska tidningen the Guardian, och göra lite olika spännande reportage, och av någon anledning kommer Kele Okereke att vara den som sköter motsvarigheten till "Frågor och svar".. Guld säger jag!

Ikväll blir det nog bara till att jäsa framför tvn, Champions League på tv, man kan ju kanske hoppas att Arsenal åker på stryk.. eller, egentligen håller jag väl lite på dem i CL men ändå..

Nu har alltså nedräkningen börjat på allvar, och eftersom det här är ett sånt där alldeles extraordinärt år, och på popular demand som vi säger, så kommer detta års födelsedag att firas under en hel vecka. En födelsevecka liksom!
Som om inte det var nog så dök min present till mig själv upp idag också så det var ju bara att leta sig tillbaka till Ynglingagatan igen!

 =>  => =>

Heja Palle!

Lyckades komma försent till skolan imorse, och skulle ju vilja kunna skylla på mitt knä, och stackars ljumske, men mest berodde det nog på att helgen drog över på tiden..
Men det innebar ju iförsig att jag slapp undan en del av dubbeldagen nu, och resten av veckan innebär bara halvdagar!
Smet ifrån lite tidigare också, så egentligen borde jag väl kanske vara lite skamsen men det innebar ju att jag har hunnit se lite tv-serier och lyssna in mig på lite musik igen.. Vilket ju egentligen var grunden till att jag ens började med den här bloggen.

Jag började med att se premiäravsnittet av True Blood, HBOs nya vampyrserie, men jag måste säga att jag blev lite besviken. Lite grann samma vibbar som när jag försökte se Space: Above and Beyond igen, produktionen känns lite sådär och känslan blir väl att det är lite billigt.. Men ändå måste man väl försöka hålla i till lill-Skarsgård gör entré med sin viking/vampyr karaktär (haha?) Det låter ju iallafall lite roligt..

Sen hade jag ju som tur var sparat två avsnitt av Flight of the Conchords, där snackar vi kvalitet. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag inte fastnade för serien första rundan när jag såg den på canal+. Trots att det känns lite grann som nivån på serien har sjunkit lite grann mot slutet så är det ju garanterat fortfarande den bästa tv-serien som går!
Lord of the Rings-låten var definitivt de sista 3-4 avsnittens höjdpunkt, tillsammans med dansnumrena i säsongsfinalen. Känns lite som det kan bli en lång väntan till januari nu, när man planerat att börja sända säsong 2, skönt att Entourage kommit igång ordentligt med säsong 5 då så man har något att göra.

Har också hunnit lyssna in mig lite på lite "nya" skivsläpp, Kings of Leon's Only by the Night, Jenny Lewis' Acid Tongue, Felice Brothers självbetitlade album och TV on the Radio's Dear Science.

Blev väldigt positivt överraskad av Kings of Leons senaste, har gillat dem ganska länge men alltid tyckt att de varit lite ojämna men Only by the Night känns klockren mest hela vägen igenom. Håller väl fram Use Somebody och Cold Desert som mina favoritspår än så länge, men det är väl mest för att hösten är här med allt vad det innebär relationsmässigt..
Jag kan nog tycka att grabbarna tappat lite av det som utmärkte dem förut, det lite råare sydstats rock n roll soundet, och glidit över åt Killers hållet med typ gitarr-baserad kärlekspop(?) men släpper de skivor som den här så får man väl säga att det är ok ändå..!

Upptäckte nu att Jenny Lewis platta Acid Tongue på något sätt glidit upp som album pick, och fastän jag inte lyssnat igenom debutplattan Rabbit Fur Cloak riktigt på allvar så blev jag riktigt besviken på Acid Tongue. Kändes otroligt slätstruken och tråkig mest hela vägen igenom. Segt tempo som inte på något sätt vägdes upp av texter eller finurliga detaljer. Ska väl försöka ta mig igenom den ett par gånger till men än så länge rynkar jag mest på näsan.

Felice Brothers hajpades i Uncut såg jag så jag var tvungen att lyssna igenom den nya självbetitlade plattan och de hade rätt, den lät faktiskt ganska mycket som tidigare Dylan. På alla bra sätt kanske man ska påpeka, jag är ju ingen jätte Dylan-fan men jag fastnade. Frankie's Gun och Wonderful Life står väl ut som favoriter lite grann än så länge. Får se hur skivan står sig efter ytterliggare ett par genomlyssningar.

TV on the Radio har även de släppt nytt under sommaren, och efter att lite grann tvingat mig själv att lyssna på dem efter Wolf Like Mes Bloc Partighet så kände jag att de var värda en uppföljning trots att de i likhet med Kings of Leon varit ganska ojämna (ganska häftigt att se dem på Accelerator 07 iförsig). Men likheterna med Kings of Leon stannar inte där, nya plattan Dear Science kändes även den mycket mer genomarbetad och uniform än de tidigare plattor jag hört. Dancing Choose seglade snabbt upp som en favorit, snäppet bättre än den annars stabila låtlistan. Känns som nya Bloc Party plattan Intimacy och Dear Science är olika sidor på samma mynt, dvs grupperna känns ännu närmre än de gjorde förut.

Jag har också lyssnat lite på James Yorkstons When the Haar Rolls In, Black Kids' Partie Traumatic och en väldig massa på Hello Saferides (Annika, yay!) More Modern Short Stories From... så jag tipsar om Yorkstons titelspår When the Haar Rolls In, I've Underestimated My Charm (Again!) från Black Kids och I Wonder Who is Like This One från Hello Saferide plattan.