He Poos Clouds

Men snart kommer iaf Jargo och då blir det fest! Och förhoppningsvis får jag möta upp lite pussar senare. Ska se vad jag kan langa igång för party musik nu så jag kommer i stämningen.. Z-Cars kanske!

Måndag igen. Hurra. Inte blev det bättre av att man sov själv och känner sig allmänt trött och sliten. Vi håller på och byter system på jobbet iallafall, så nu har jag saker att göra hela tiden, vilket ju känns bra. Och så till dagens första (lite mindre) höjdpunkt, satt och lyssnade på chefen när han tog emot samtal från en missnöjd säljare som hade råkat ut för avhopp. Efter en halvtimmes diskussion om varför köparen hoppat av (inget banklån, inga pengar) så försökte han gång på gång förklara att det inte var någon större mening i att dra köparen inför rätta då denna förmodligen inte hade några pengar ändå, inte ens till en handpenning. När säljaren fortfarande inte förstod så tog chefen hjälp av vårat juridiska stöd..

"Det är lite grann som vår jurist brukar säga, det går inte att lugga en skallig."

Nu går jag bara och väntar på ett tillfälle att få säga de magiska orden..

Annars har jag inte fått ordning på så mycket, gjorde just matlåda tills imorrn, och min sockerbit var här och mös lite kort innan hon skulle möta upp någon på Centralen. Och det var kvällens andra, riktigt stora höjdpunkt!

Eftersom jag var så knasig igår så orkade jag inte sätta mig framför Flight of the Conchords, så jag tänkte ta det idag, när jag känner mig lite mer på banan. Annars försöker jag mest planera in hur jag ska få till de konserter jag vill se i vår, Bloc Party står på tur, och det börjar väl dra ihop sig till införskaffning av biljetterna. Är lite orolig att det ska gå som med Coldplay och Glasvegas, att jag ska ha väntat för länge. Men vad gör man när inte cashen rullar in?

I vilket fall, om det är möjligt:
30 jan - Suburban Kids - Debaser.
10 feb - Dead Prez på Kägelbanan.
21 feb - Seasick Steve på Debaser.
24 feb - Bloc Party på Circus.
28 mar - Loney Dear på Debaser.

Sen antar jag att det på sin höjd blir max 2 av dessa, och jag blir alldeles trött på Debaser som kör med sin skitiga 20års gräns. Suck.

Andrew Birds album Noble Beast kom ut i förra veckan också..

Jag sitter och tittar på Solen i ögonen, och känner att det är svårt att inte längta tillbaka till sommar och varmare dagar. Hur gör man när man har så mycket minnen av något gammalt och ändå vill bygga något nytt?
Trodde lite grann att jag var klar med Lasse, eller att det skulle kännas förbi och som en alldeles för stor del av vad som varit, men jag känner mest att jag bara vill se honom live igen. Och då får man väl helt enkelt bita i det sura äpplet..

Nu har jag iallafall fått tag på säsongspremiären av Flight of the Conchords, så ska gotta mig åt det strax. Och på onsdag, tror jag det blir, så släpper Loney Dear sina nya skiva Dear John. Den ska jag ha.

  .

Och nu undrar jag mest när telefonen ska ringa. Jag var inte menad för sånt här.

Bara ett jättekort inlägg, eftersom jag känner mig lite stressad och egentligen borde göra annat antar jag. Sitter fortfarande kvar på jobbet, 2a veckan avklarad av praktiken och fick en liten tillsägelse om att jag tillsammans med resten av kontoret måste rycka upp mig lite..
Så då får man dela ännu mer reklam, vara med på ännu fler visningar och intag och sådär.. Då är det skönt att veta att kvällarna iaf blir mysiga. Som ikväll, det vankas Big Fish premiär ute i förorterna.. iförsig väldigt sent men vad gör man inte.

Jag ger er Pearl Jams Man of the Hour för att den avslutar filmen, och är världens mys.

Nu längtar jag hem väldigt mycket, kontoret känns inte lika kul längre.

Det tog lite längre tid än jag tänkte, och jag lyckades inte klämma in någon uppdatering på lördagen heller eftersom jag hade viktigare saker att ta hand om. Vad kan väl vara viktigare än det här, tänker ni säkert då. Och ja, jag hade faktiskt saker som jag tyckte var viktigare; då, nu och ännu längre in i framtiden.
Jag hade en mysig halvtid i turnerandet i Vallentuna iaf, och fick se ett annat av stadens framstående ghetton vilket ju alltid är trevligt och efter att jag hämtat mig efter den värsta sjösjukan och morgongröten (som faktiskt inte var så farlig) så var det ju fotbollsdags igen.

I vilket fall så vann vi den anrika Gottröra-cupen, det här året hade vi bara ett lag med vilket innebar att Rånäs kan titulera sig lyckliga silver-pristagare i årets upplaga. Jag orkar inte riktigt gå igenom alla resultat och sådär men jag hade en ganska bra turnering fram till kvarten, då jag fick stora skaken och började göra lite enkla misstag som höll sig igenom även semin. Som tur var lyckades jag komma tillrätta med mitt plötsliga känslosvall lagom till finalen och var väl ganska ok även där..

Men nu då, vidare till mitt korta men ack så koncisa sammanfattande av 2008 års allra mest utmärkande och spektakulära (!) musik:

20.) Pacific - Disappear: Jag var väl egentligen ganska sen att upptäcka Pacific och Disappear tillsammans med Lambchops I Believe in You och Passion Pits I've Got Your Number är väl den mest osäkra inbördes rankingen. Känns som vilken som helst av låtarna hade kunnat vara nummer 20, men ändå förtjänat att vara lite högre.

19.) Passion Pit - I've Got Your Number: I hård konkurrens med Pacifics Disappear och Lambchops I Believe in You så blev iaf rankingen av låtarna såhär.. lev med det?

18.) Lambchop - I Believe In You: Det tog jättelång tid för mig att acceptera att Lambchop faktiskt hade gjort något bra efter all hajp, men I Believe in You känns ändå någorlunda fräsch och jag är ju lite av en sucker för kärleksförklaringar..? Blä, jag måste tydligen göra något åt det här själv för av någon anledning så går det inte att hitta I Believe in You på YouTube.

17.) Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You: Anna Ternheims nya album var precis som man ville att det skulle vara och My Heart Still Beats For You är precis lika fin som My Secret och I'll Follow You Tonight från Somebody Outside även om den kanske saknar den personliga kopplingen som jag behövt för en säg, topp 15 placering.

16.) Born Ruffians - Red, Yellow & Blue: Born Ruffians fick väl lite grann representera allt jag kände att Panda Bear hade kunnat vara om jag upptäckt dem lite senare, eller Born Ruffians lite tidigare. Som det är så håller jag väl Panda Bear lite högre men jag tycker nog att Red, Yellow & Blue kan få vara med här ändå. För den är ju rätt fin, och Canada är ganska hippt.

15.) Okkervil River - Lost Coastlines: Det grämer mig lite att jag missade Okkervil River på Way Out West, vi hörde någon låt när vi knallade runt på området men jag tror de träffade oss mitt i en öl-paus så det sjönk aldrig riktigt in. Men Lost Coastlines är helt klart något av det bästa som skrivits under 2008 (eller 2007, jag vet ju inte riktigt när de skrev låten ändå liksom..)

14.) Sigur Ros - Inni mer syngur vitleysingur: Sigur Ros var en av de största akterna på Way Out West men jag var nog inte riktigt med på dem heller, Hopipolla är ju lite av en personlig favorit men det tog riktigt lång tid att lyssna in sig på nya plattan Með suð í eyrum við spilum endalaust, och Inni mer syngur vitleysingur men jag måste nog säga att den fortfarande växer på en, så här drygt ett halvår senare.

13.) Fleet Foxes - Quiet Houses: Förmodligen årets mest hajpade band, och kollar man de större tidningarnas utnämningar av årets genombrott så känns det som att hajpen bara fortsatt. Jag gillar ju Fleet Foxes en del, men jag har haft väldigt svårt att se hajpen motsvaras. Men Quiet Houses är ju ändå en riktigt bra låt.

12.) MGMT - Kids: Jag fastnade lite för MGMT tidigt, men de kändes väldigt ojämna och det enda jag egentligen lyssnade på var Time to Pretend, men såhär nästan ett år senare så känns det som att Kids är det bättre valet.

11.) Hot Chip - Ready For the Floor: Hot Chip känns väldigt ojämna, precis som exempelvis Justice. Det finns ett fåtal låtar som jag verkligen gillar, men väldigt många som jag absolut inte orkar lyssna på. Undrar om det är de många dåliga låtarna som gör de bra så mycket bättre? Ready For the Floor är iaf riktigt grym. Heja danssug, varva med studioversionen för att få maximal effekt.

10.) Devotchka - The Clockwise Witness: Jag såg Devotchka på Letterman någon sen kväll när jag av någon outgrundlig anledning inte somnat och fastnade självklart för den här låten. Tog med mig skivan när vi var på mallis i juni och trodde jag skulle lyssna sönder den men den håller fortfarande. Och för att Owen Pallett fortfarande regerar.

09.) Bon Iver - Skinny Love: Det blir svårare och svårare att motivera varför en låt ska hamna före än annan, och jag kan känna lite grann att Skinny Love har hamnat så högt för att jag börjat lyssnat på den så pass nyligen. Men är iaf grymt bra. Så nu har jag beställt skivan också..!

08.) Coeur de Pirate - Comme des Enfants: Jag kan inte riktigt komma ihåg hur eller varför jag ens hörde talas om Coeur de Pirate, gissar att jag bara chansade på något som kändes rätt och gissa om det känns lite grann som en guldklimp. Comme des Enfants kan nog vara det bästa jag hört på länge och då ska jag ändå säga att jag förstår kanske vart 4e eller 5e ord av vad som sjungs..!

07.) TV On the Radio - Dancing Choose: Dear Science känns nästan som årets skiva lite grann, eller iaf årets återuppvaknande. Hela skivan är som man hoppades att TV On the Radio skulle vara när man först hörde Wolf Like Me för ett tag sen. Det känns som de äntligen släppt det lite pretentiösa experimenterandet som gjorde det så svårt för mig att gilla dem förut vilket gör mig lite glad.

06.) Hello Saferide - I Wonder Who is Like This One: Annika gjorde det igen, det som kändes lite opolerat på debutskivan och som blev så bra på Säkert flyttades över perfekt tillbaka till engelska igen. More Modern Short Stories känns som årets uppföljare alla kategorier, alla förväntningar infriades och förälskelsen håller i sig.. Och för att det är typ världens roligaste youtube-klipp. Nästan.

05.) Kings of Leon - Sex On Fire: Även om jag alltid gillat Kings of Leons lite trashigare sound så har det väl också gjort att man behövt ett par lyssningar för att verkligen låtarna skulle sjunka in men Only By the Night känns lätt hela skivan igenom och man kan direkt fokusera på låtarna. Cold Desert är en favorit men jag känner att jag får köra lite fartigare om jag inte ska somna.

04.) Lykke Li - Dance. Dance. Dance: Jag är rätt säker på att Lykke Li kniper årets genombrott, allt annat vore en skandal. Hela skivan växer för varje genomlyssning och live var hon nästan ännu bättre. Jag önskar att jag inte hade missat henne på Kägelbanan men Tonight på Way Out West var nästan ett halleluja-ögonblick..

03.) Eddie Vedder - Society: Skivan släpptes ju egentligen i oktober 07 men eftersom den var till soundtracket för filmen så gör jag ett undantag. Society lyfte hela Into the Wild på ungefär samma sätt som Man of the Hour gjorde med Big Fish, som fortfarande är min favoritfilm någonsin tror jag. Och eftersom koncept-soundtracks är ganska ovanliga nuförtiden.

02.) Glasvegas - Geraldine: Glasvegas kändes alldeles sönderhajpade första gångerna jag lyssnade på dem och det tog ganska lång tid innan jag föll för dem. Geraldine och It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry är båda två favoriter så det var nästan jobbigare att välja mellan dem än att välja var jag skulle placera låten på listan.

01.) Vampire Weekend - A-Punk: Årets internationella genombrott. De har ett ganska unikt sound som jag gillar, vilket är den största anledningen, förutom Kenge Kenge då, till att jag börjat lyssna lite mer på afrikansk musik. Och en låt som har hållit som ringsignal så här många månader måste ju faktiskt vara värdig etta för 2008 liksom.

Nu har jag ju säkert glömt ett par hundra band och låtar som säkert var värda att vara med på listan men hur mycket tid har jag haft på mig egentligen? Ni är ju fria att tipsa om låtar allt ni vill också, jag jobbar efter en strikt put up or shut up filosofi..

Och ja, slow and steady wins the race.