He Poos Clouds

Pust! Lugna dagar på kontoret såklart, det är ju novemberlov och allt. Så istället sitter jag och funderar på alternativa karriärsvägar och dagdrömmar, inte för att det är mer produktivt eller särskilt gynnande i slutändan utan mest för att jag tycker allt jag gör just nu är så dryyyygt. Imorgon ska vi ha föräldrar på besök så då måste man ju göra i ordning lite här hemma också, men hur kul känns det att komma hem till det. Jag vill också åka och träna, plugga eller någonting, i stort sett vad som helst utom att behöva sitta här och känna att jag borde städa som en galning. Men sånt är väl livet just nu.

I går såg vi iallafall på Up! Det räckte för att göra min dag. Jag vet inte om det beror på att jag känner det som att vardagen är väldigt grå och trist; solen går ned långt innan man hinner hem, det är regn och trist mest hela tiden men jag blev verkligen glad av filmen. Första 15-20 min känns den inte alls som en barnfamilj utan ganska sorglig och melankoliskt vacker på något sätt. Det är en väldigt vacker film på något sätt och när den väl får upp farten tycker jag verkligen att den motsvarade den hajp som jag sett, för mig är det verkligen det bästa Pixar gjort på mycket länge och jag mös i fulla drag hela filmen igenom. Synd att den tog slut bara.



Sen Cissi drog iväg och tränade och jag äntligen fick basa lite över musiken här så har jag lyssnat massor på Noah and the Whale. Jag tror att jag hittade någon skiva i butiken för många månader sen alternativt något demo-ex men jag fastnade aldrig riktigt men nu tänkte jag att jag skulle ge det en chans igen. Och det är snopet ändå, att tänka tillbaka och försöka förstå varför man inte tyckte det var något speciellt. Kanske missade man guldklimparna, eller så saknades väl rätt sinnestämning. Det är väl den mest troliga orsaken. Det är roligt med musik hur den kan betyda så otroligt mycket och låta så otroligt olika vid olika tidpunkter. Lägg därtill sammanhang och blanda in lite känslor så får du en kompott som ingen rationell genomlyssning rår på. Det är inte mycket med Noah and the Whale som låter uppstädat eller särskilt snyggt hopsatt utan jag får ungefär samma känsla som med Moldy Peaches' Anyone else but you. Det spritter av glädje och lekfullhet tycker jag, men det är inga fina produktioner. Och det gör verkligen ingenting, det hade förmodligen inte kommit i närheten av samma känslor med ett alltför rent "studio-sound".

Så jag ger er två pärlor, och hoppas att ni är på rätt humör. Annars får ni återvända om några månader och hoppas.

Ta den från studio-versionen om ni är liveframträdandeenergiresistenta.

Idag är det födelsedagskalas, i 25 timmar ytterliggare ett år. För andra året i rad! Är det inte underbart så säg, och jag känner mig knappt gammal. Idag var jag hemma hos mami&papi och träffade min lilla storasyster för att samla in lite födelsedagspresenter. Min sambo befann sig i Hylte för volleyboll igen, så jag har ju mest bara gått och väntat hela dagen på att hon ska komma hem så jag ska få sova.

Men under tiden så tittade jag iallafall lite på tatueringar igen. Och gissa om jag hittade något mycket chockerande!
Det var någonting sånt här jag hade tänkt mig för min överarm, och hade det inte varit så illa att tatueraren jag pratade med tyckte jag skulle göra något bättre, med låtens namn eller någon enstaka not så hade jag kanske inte behövt gå varje dag och argt stirra på den tomma fläck som istället pryder min högerarm.
Jag slår vad om att hade jag haft en sån där rumpa så hade han definitivt kunnat tänka sig att använda min design på min arm.
Med allt jag nu lärt mig om feminism så blir jag alldeles upprörd!

Men jag hittade även denna tuffa tatuering och då blev jag lite gladare för det är ju en ganska fin tribute..

Lite ris och lite ros..

Någon flaggade för Tutankamon och jag tänkte väl att det kanske kunde vara lite intressant. Det är Peter från Peter, Bjorn and John som man hör sjunga ja, men riffen är väl mer eller mindre stulna i sin helhet från Pigeon Detectives' I Found Out. Eller? Döm själva.

Annars så tycker jag att ganska hajpade the Drums var riktigt trevliga

Och nu ska jag plugga! "Men, du pluggar ju inte?!" Nej, men jag är så hjälpsam!

Det var länge sen jag på allvar lyssnade igenom lite ny musik och verkligen försökte hitta något nytt och inspirerande men så idag fick jag tid igen. Egentligen borde jag sprungit bort till Vi och handlat lite förnödenheter, skrivit färdigt mitt yttrande och fixat lite här hemma men jag är alldeles för trött. Eller det är iallafall väldigt enkelt att resonera bort alla måsten med de sex orden. Jag vill inte att det ska vara så, och det borde ju inte behöva vara så, för jag är ju egentligen inte så trött. Det handlar mest om att jag inte orkar motivera och engagera mig själv tillräckligt för att ta tag i något "nödvändigt" just nu.
Ibland behövs det någon som känner en väl men som man inte träffat på länge för att vakna upp och förstå hur man låter. I mitt fall var det min syster. Nu är hon ganska orolig och ängslig av sig i allmänhet för tillfället men när hon frågade varför jag lät så ledsen och vad som var fel så förstår jag att jag kanske låtit mig tyngas mer av allt runt omkring än vad jag själv tänkt. Jag har faktiskt en hel del saker som jag är genuint glad över som hänt på sistone. Bland annat har vi fått väldigt mycket bättre ordning på lägenheten, även om jag tycker det är väldigt jobbigt att behöva göra sig av med saker jag köpte när jag först flyttade in här. Saker som är lite grann en del av allt jag gjort här och hur jag ville ha det. Så jag kanske låter lite negativ därför. Men jag är ju också fruktansvärt nöjd med allt som vi fått ordning på här i hemmet!
Jag har haft en jättemysig helg även om lördagen blev trist, både för resultat och sms. Jag kan verkligen inte förstå de känslorna, och du kommer aldrig kunna förklara på ett sätt som får det att kännas "rätt" eller "bra" för mig. Det gör mig osäker ändå. Och jag tycker inte de känslorna kan existera samtidigt.
Jag känner väl att även om det oroar mig att det händer så lite på jobbet just nu så borde oktober och november bli bra månader.
Och imorgon ska vi dra förbi IKEA och det är ju alltid spännande, trots en ganska ansträngd ekonomi!

Men i vilket fall, musik var det ju jag skulle prata om!
Det var alldeles för länge sen, och jag berättade ju att jag skrivit upp mig på sharemyplaylist.com tidigare, och nu är väl listan i stort sett klar. Men ingen tuff bild så det kanske tar lite mer tid. Men jag har iallafall lyssnat igenom en hel del bra grejer..
Något jag helt hade missat var Why? De är ett indieband från USA som låter misstänkt likt Bright Eyes Conor Oberst. Fast ändå nytt på något sätt, och med risk för att det bara är en övergående vurm så får jag säga att jag gillar det mycket.

Why? - This Blackest Purse.. men missa inte albumets titelspår Eskimo Snow, lyriskt (haha) mästerverk!

Jag lyssnade lite snabbt på några snabba låtar med Juliette Lewis, och fastnade direkt för All is for god, och jag vet att jag avfärdat henne förut, men den här är faktiskt nästan lika bra som det allra bästa som Beth Ditto gjort.. bevismaterial(1) och bevismaterial(2)

Och på tal om skådisar som fuskar lite i musikens värld, Ryan Gosling har tydligen släppt en ganska okej platta  som medlem i gruppen Dead Man's Bones. De har ett avskalat och lite rått sound sådär som om de hade spelat in det i din källare, fast med ett ganska bra resultat.
Men Pa pa power har en underbar melodi som klämtar i bakgrunden och jag är faktiskt ganska positivt överraskad. Men det är förmodligen ingenting som jag kommer att lyssna sådär överdrivet mycket på. Men det var lite intressant iallafall.





Jag ska även påpeka att den lilla hajp jag hört om Band of Skulls infriades när jag hörde deras Fires. Helt klart något jag önskar att jag hade haft ögonen på för några månader sen när jag fortfarande stod i skivbutik. Fast då hade väl antagligen inte skivan släppts ännu..

Lite Loney Dear godis antar jag, i brist på annat..
http://www.qromag.com/interviews/interviews/loney_dear/

Och till slut hittade jag Taken by trees cover på Animal Collective's My Girls. My boys heter den..

Annars har det varit en ganska lugn dag, jag fick blommor sända till kontoret och blev både förskräckt och underbart överraskad! Jag skrev kontrakt på en lägenhet vilket innebär att jag bör överleva även november månad. Kalendern ser oroväckande tom ut framöver, men vad gör väl det, jag är kääär!

Massa post idag. Såg något rött. Förstod vad det var. Trött och besviken.

Men jag ska på bio med Patrik Stjärna som det ser ut. Hoppas det kan muntra upp.
Hittade en rolig bild också.. eller flera egentligen, men jag orkar inte ladda upp alla.


Jag är inte säker på att det är ett armband..

Jag är så trött och less just nu att jag medvetet hållit mig borta från allt vad bloggar och inlägg heter. Eller ja, mina egna iallafall. Igår satt vi några timmar och pillade med Cissambos blogg, första delen i min 'Pink my blog' serie kanske..
I vilket fall hann klockan bli väldigt mycket och till slut snubblade jag i säng efter att Cissi gjort sitt bästa med att hålla mig vaken med chokladbollar och mys. Jag har ju ingenting att göra på jobbet heller, men måste ju ändå vara där. Så otroligt trist att bara sitta av tiden men vad ska man göra. Jo, såhär va, imorgon ska jag springa och dela lappar i tuna, kyrkbyn och på marketroad. Skitkul, tycker säkert någon.. Men det är jag som får göra det.

I vilket fall börjar det iallafall röra lite på sig här hemma nu äntligen! Målare Magnus ska komma och spackla imorgon, mycket av elen ordnades ju i förra veckan och till helgen så är vi lediga och ska nog försöka måla så mycket vi hinner..! Och på torsdag fyller stora-storasyster år vilket förhoppningsvis ska firas lite!

Och jag skrev upp mig på Share My Playlist nu, även om jag fortfarande är passivt är emot hur de försöker sabotera mina Mixtapes, så snart kanske jag till och med lägger upp en ny playlist(!) Heja!

Jag har hittat något så fantastiskt som animal fights.. med insekter och autentiska japanska kommentatorer. Kan inte riktigt bestämma mig för om det handlar om djurplågeri eller om det bara är ännu ett bevis på japanernas geni. Dessvärre sitter jag nu med kli i hela kroppen eftersom jag har en lättare släng av insektsskräck.

Annars så sitter jag mest och undrar lite vad jag ska ta mig för. Hade gärna sluppit jobba idag, och hela veckan antar jag. Hade behövt ha lite mystid med min sambo och kanske laga lite god mat. Men hon är i Örebro och spelar och jag sitter framför datorn och är lite bakis. Vi spelade sista matchen för säsongen igår och det gick över förväntan trots 6-7 spelare avstängda och borta. Vi gav blommor till seriesegrarna och jag inledde matchen med ett mål från min en gång så fruktade vänsterfot. Hade en assist också och vi defilerade annars så suveräna UNIK med 4-0. Första halvlek hade de ingenting och vi mängder av chanser men bara 1-0. För en gångs skull kom jag rätt in i matchen och foten höll ganska bra. Fick mängder av beröm efteråt, och det kändes faktiskt som att det gick riktigt bra.
Sen hade vi avslutning på brauket med hela laget och några gamla spelare. God mat och trevligt sällskap tills Micke blev lite rund under fötterna och skulle styra hela blackjack bordet. Då var det lite läskigt ett tag. Men vi klarade oss och jag kom hem i ganska god tid.

Idag ska jag visa Småa hus och försöka plocka följdaffärer. Jag är lite skeptisk och väldigt trött så vi får väl se hur det går. Tur att det iallafall inte började förrän vid tre.
Och sen ska det fanimig mysas massor till kvällen. För det tycker jag det är dags för nu!

Det kryper i hela kroppen!