You do something to me, that I can't explain..

Nu sitter jag och pratar med Patrik. Beklagar mig över ett jobb och Patrik säger "Man kanske ska vara glad att man har något jobb." Han har inget. Men det är självvalt så egentligen är det inget synd om honom. Men vi har iallafall spånat lite som förr i tiden, och raljerat och diskuterat att man är så fruktansvärt dålig på att slutföra saker. Att man känner på något sätt att allt som man har inom sig, kommer ut på så konstiga sätt ibland, och att man i slutändan aldrig orkar göra färdigt det man påbörjat ändå. Mina idéer har en tendens att ständigt utvecklas, det är själva skapandet och byggandet som är det intressanta. Att plöja igenom hela processen för att nå ett slut känns omöjligt, men då få gånger jag lyckats så fylls man ju ändå av en sån lättnad och stolthet över att faktiskt ha gjort färdigt något.

Jag funderar på dumma affärsidéer. Pink my ride seglade upp när jag hörde fel under Patriks uppläsning av MTVs tv-tablå. Jag tänker mig ett program där hela processen går ut på att lacka om människors bilar. Rosa. Genialiskt.

Patrik visste inte att Inter och Milan var två olika lag heller. Man får såna där små indikationer lite då och då på att saker man själv tar så givet faller så totalt utanför andra människors radar. Jag försökte räkna upp lite historiska spelare för båda klubbarna men han kunde ändå inte urskilja att det skulle vara två olika klubbar. "De heter väl Inter Milan, gör de inte det?" Och det gör de väl iförsig, men lagen har ju lite olika färger.
Men grejen är ju också att det var länge sen jag pratade med Patrik någon längre stund och idag kändes det nästan som gamla dagar. Och den gamla Patrik skulle absolut kunnat totalt blåneka att han kände till att det fanns två olika lag i Milano, som ett slags practical joke. Det är sån han är. Eller var. Gudarna ska veta hur många gånger han hävdade att hans katt Xena hade blivit överkörd..

Och nu är klockan jättemycket igen också. Och jag har inte ens hört av Cissi. Skynda please..

No nights without you holding me..

Jag har det så långsamt på jobbet nu. Iförsig drar det ihop sig till min första "riktiga" visningshelg, med hela tre visningar. Men det är mycket dö-tid också. Mest dö-tid faktiskt. Och jag känner mer och mer att jag bara vill vara hemma. Vill lära känna min sambo lite bättre, ha tid för att prata och gå på promenad. Titta på How I Met Your Mother och mysa i soffan. Dricka te och minnas tillbaka över allt som varit, och ska bli.

Någon har för övrigt äggat vår lägenhet. Jag blir som vanligt tok-paranoid och misstänker allt och alla men efter att ha pratat med min far angående snickaren så seglade denne upp som en dark horse till titeln som huvudmisstänkt. Funderar på allvar att starta en större hat-kampanj mot denne man. Men det är kanske lite att ta i också.

Jag hade någon egentlig poäng med det här inlägget men jag har tappat bort det. Jag är alldeles för trött och grinig just nu. Mat behövs. Och tid antar jag.

I vilket fall så verkar det inte bättre än att volleyboll-säsongen ska dra igång nu igen, kul och jobbigt på en och samma gång för då är vi tillbaka till de korta timmarna innan sömnen ska ha sin del av dygnet. Samtidigt vet jag att det lyfter på ett sätt som inget annat kan. Det känns mest bara som att jag inte hunnit bunkra upp på kvalitetstid under den här sommaren ändå. Beror det på att jag aldrig kan få nog. Jag tror så.
Vi slipper resorna, men var ska jag lämna lapparna?

Kanske klarar vi oss utan dem, jag vill ju tro det. Och jag väntar ju här. För jag vet att den lyckan är din, och den vill jag aldrig ta ifrån dig..




There were songs in my mouth..

Det var ju Pelas Anytown Graffiti som jag hade glömt! Den enda skivan som var lite speciell och ovanlig egentligen antar jag efter all Krunegård hajp och Ingentings halleluja på P3 dagarna i ända. (Ok, Comets on Fire kanske var ett lite udda val men ändå..)


Idag åberopade jag fökylning och gick hem efter lunch eftersom jag i stort sett bara hade en sak att ta itu med på jobbet. Trodde det skulle innebära massor av kvalitetstid istället men det är väl sådär med det. Lite korsord har vi iallafall löst men sen har det varit väldigt tyst och lugnt i väntan på första träningen.

Jag har tittat lite på bil eftersom jag verkar behöva en i mitt jobb och antar att jag inte kan låna bil hela tiden även om det är rätt bekvämt. I dagsläget lutar det åt en 206a. Den är ju liten och händig, ganska bensinsnål och ändå hyfsat säker. Så jag går igenom Blocket lite då och då. Får väl se om man kan hitta någon värd pengarna till slut, jag är ju ganska inställd på att ändå hitta en 4a-dörrars vilket innebär lite mindre urval och Blocket känns ju inte alltid helt stabilt.
Samtidigt i en annan del av lägenheten letar Cissi ny dator till hösten. Hon ska ju börja skolan igen.. spännande! Så därför är det väldigt lugnt i lägenheten mest hela tiden. Och så är det ju bloggandet också förstås.

Jag har kommit fram till att jag nog är lite av en självplågare också. Jag kan inte låta bli att läsa Way Out Wests artistlista och drömma mig bort. Hoppas fortfarande på något slags mirakel så jag ska kunna åka ned tors-lör och se allt. Tydligen är Owen Pallett där läste jag, efter att någon tipsat om Final Fantasy som alternativ till de som åker ned (upp/västerut/österut)..
Loney Dear och Deportees på klubbspelning på torsdag kväll, även om klubbspelningarna var ett skämt förra året och jag ännu inte riktigt förlåtit dem för organisationen runt dessa så är det bra schema.
På fredag börjar Bon Iver, Grizzly Bear och Band of Horses. Sen är det Laakso, Anthony and the Johnsons med Göteborgs Symfoniker, Glasvegas, Arctic Monkeys, Andrew Bird och Echo & the Bunnymen..
Lördagen inleds med Patrick Wolf (inte jätteförtjust egentligen men..), Ingenting, Calexico, Vampire Weekend, Dead Prez, Wolfmother, Lily Allen, Final Fantasy och kanske Loosegoats.. Det är fan ingen dålig line-up det.. :(( Om drömmar vore pengar..

Nu borde jag sortera tvätt medan min bästa sambo tränar hårt.

..but I couldn't get them out in time.

No one waving for me, just the shoreline receding..

Jag kan inte komma på vilken den 9e skivan var! Grrraaaah! Vad gör man, jag hämtade iallafall ut mina skivor från mega nu. Har man någon slutledningsförmåga alls kan man vid det här laget ha kommit fram till att jag hade nio skivor som låg och väntade. Och det skulle vara rätt! Fast just nu kommer jag ju bara ihåg åtta stycken..

|||
|||

Nu var det ju ännu en sån där gång när jag egentligen inte chansade på något, det var helt enkelt skivor som jag kände att jag borde ha eftersom jag ändå lyssnat en del på artisterna och därför borde stödja dem lite. En god gärning så att säga. Sen är ju det nästan värt att betala för 9 skivor endast för att få Lost Coastlines. Heja!

Jag har såklart även lyckats bli förkyld igen, andra gången den här sommaren och ungefär 3 timmar efter att jag varit och kollat upp min hosta hos husläkaren. 140 kr för att få höra att det är ett virus som med största sannolikhet går över av sig självt. Inte lika värt.
Typiskt också sen vi planerat myshelg (mysigaste!?) med lite Tikka Masala ikväll och sen en eventuell biltur upp till Spillers för sol, bad och allmänt härliga tider. Så nu sitter jag på kontoret och pressar i mig vitaminer och försöker kurera mig så gott det går.

Igår tog jag dessutom silver i Ollie's Slumpmässiga Invitational NHL 09 turnering. Efter att inte ha spelat på ca ett år, en tung förkylning och utan hjälp att hitta rätt knappar så lyckades jag kamma hem vinsten. Fick stryk av Billy två gånger innan jag fattade galoppen, slog regerande mästaren och värden för kvällen med 3-2 (två turmål lyckades han på något sätt få in). Eftersom Billy fick stryk av Olle med 5-1 sen så spelade vi semi. En enkel match och en god revansch, efter 3-1 så var jag i final. Tyvärr försvann jag här någonstans in i feberyran, kunde inte se klart och reflexerna hängde inte riktigt med. Det slutade med att jag förlorade finalen iallafall. På något sätt.

Men nu ska jag iallafall ordna en flyttanmälan här så allt kan bli officiellt..
Sambos. På riktigt. <3




So for the smiles, and all the miles the engine's done..

Förutom det faktum att Jamie T äntligen släpper nytt uppenbarligen, efter en EP vid namn Sticks & Stones och den här månadens Chaka Demus EP som släpps den 31 augusti så ska han släppa sitt andra album, Kings & Queens, den 7 september så väntar jag ju fortfarande lite otåligt på arctic monkeys nya album (24 augusti) och en Stone Roses samling som jag inte visste om, kan man säga att man väntade på den ändå.. (10 augusti). Den sistnämnda verkar dock svindyr så jag undrar om jag kanske bara köper de gamla skivorna som ändå ligger på budget pris nu.

Modest Mouse släpper en EP, No One First, And You're Next, den 4e augusti men det ska tydligen redan finnas låtar uppe på MySpace. Det som är bra med Modest Mouse är ju att trots att de var ojämna som f-n tidigare så har de bara blivit jämnare och jämnare för varje album som jag hört.

Annars följer jag slaviskt alla transfer rykten jag kan hitta eftersom vi befinner oss mitt i Silly Season. Då är det trist att man svurit sig till ett lag som har näst intill inga pengar.

Jag hade två roliga saker som jag tänkte skriva om egentligen, men nu kommer jag bara ihåg den ena såklart.. typiskt.
Iallafall, på någon SL pelare i Vallentuna möttes jag av texten "Jag förbrukar nog 20 sådana här graviditetstester i veckan!" med en kvinna som uppenbarligen är väldigt osäker på hela befruktningsfrågan. Antingen så måste testen vara världens osäkraste eller så är kvinnan på bilden världens oroligaste. Läser man det finstilta så står det att hon är barnmorska på RFSU Kliniken. Kul tänkte jag, tills jag insåg att annonserna är från sommaren 2008 och jag förmodligen har sett dem 20 gånger i veckan tidigare.

Idag ska jag hämta ut miljoners skivor som jag har liggande i butiken.. utblottad igen. Varför gör jag så här, gång efter gång?

the further I drive away the closer we become...


Somehow I find hope in your voice..

Dagarna går och sommaren rör sig mot sitt slut. Ännu en helg har passerat och vi har jagat fisk, handlat husgeråd och haft lite mys/festkväll med god mat och drinkar. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag är spänd inför hösten eller om jag bara är less på allt vad jobb heter.. Det känns ju sådär.

Känns som det mest blir genomgångar av helgens aktiviter nuförtiden, men det är väl för att det inte händer så mycket annat. Ikväll kanske jag ska på bio med Patabing iallafall, förhoppningsvis Public Enemies men man vet aldrig om den gode Patrik ska tipsa om någon ny bra film (läs flopp)..

Förra veckans arbetsvecka slutade iallafall äntligen med kontraktsskrivning på radhuset i gribban som jag fått åka och visa var och varannan dag i sommar vilket ju var skönt och satte stämningen för resten av kvällen. Dessvärre hann jag i och med detta inte iväg till tattueringsstudion för tidsbokning så det kanske eventuellt blir av idag då jag ändå ska till Medis..

På lördagen hade vi storhandling, jag och min underbara sambo, och hann med både IKEA, ÖoB och Willys. Och plantagen! Så det var väldigt fullt upp, och blev ganska dyrt.. Efter nyheten att en av Vovvens bröder drabbats av svininfluensan så hade vi inget annat val än att avblåsa lördagens planerade grill av hälsomässiga skäl. Emma (A den här gången) var istället på besök för grill och fest i vanadis-trakten och trots att engångsgrillen regnade inne så blev det god mat och desto mer goda drinkar (dock kanske lite starka). Senare på kvällen anslöt även BL och Albin, och till slut den omtalade Roger..!

Söndagen ägnades åt oro och storstäd, vilket tog tid och frestade en del på nerverna men till sist blev det iallafall äntligen dags att sova i väntan på ännu en arbetsvecka.

Idag har det så hänt lite grejer, inget jobbrelaterat såklart, där är det precis lika tyst som alltid. Eller, Jargo ringde iförsig och berättade att det gått väldigt snabbt utför för min gamla anställare och de befann sig i dagsläget i stor kris och Jargo undrade då om jag eventuellt skulle kunna tänka mig att gå tillbaka.. Det satte såklart griller i huvudet.

Sen träffade jag en av alla Nicklasar från skivbutiken och blev nu lite orolig att jag gjort en så kallad faux pas, min långa stränga och goda uppfostran till trots. Min tidigare kollega blev av med större delen av handen i en olycka under alkoholens rus tidigt i våras. Det var första gången jag träffade honom sen det hände och det är ju alltid lite sådär när man träffar folk man tycker att man känner mycket bättre än vad man i efterhand egentligen inser att man gör. I vilket fall står vi och kallpratar en stund innan jag till sist känner mig tvungen att fråga hur det har gått med handen (som han stått och dolt under en tröja som han inte får på sig).. Faux pas eller inte?

Men i vilket fall, nu önskar jag bara att kvällen var över och jag fick ligga i sängen och lyssna på andetagen. Och Hjärtat som slår.

RSS 2.0