A solid soul and the blood I bleed..
Ibland har jag tur att min sambo är lite glömsk. Resultatet efter att Cissi glömt sina nycklar hemma imorse innebar att hon shoppade lite tillsammans med Mild medan hon väntade på att jag skulle komma hem med nycklarna. Jag fick en bra anledning att gå tidigare från jobbet, hitta på något mysigt att göra till kvällen och en mysig middag på stan.
Efter att vi mötts upp på Odenplan så svängde vi förbi NK lite snabbt för att se om rean fortfarande var igång. Och det var den, så jag fick tag på en ny kostym. Och funderar på en till när jag ändå är igång! Jag köpte även 2 nya slipsar som Cissi fick vara med och välja. Så för första gången på ett litet tag så känner jag mig ganska glad. Får se om det blir premiär för allt imorgon. Och kanske någon bild..?
Efter att vi mötts upp på Odenplan så svängde vi förbi NK lite snabbt för att se om rean fortfarande var igång. Och det var den, så jag fick tag på en ny kostym. Och funderar på en till när jag ändå är igång! Jag köpte även 2 nya slipsar som Cissi fick vara med och välja. Så för första gången på ett litet tag så känner jag mig ganska glad. Får se om det blir premiär för allt imorgon. Och kanske någon bild..?
I'm permanently black and blue, permanently blue for you..
Live är mys just nu. Och Live på Abbey Road är ibland mer mys än något annat. Har någon hört den där iPod-reklamen de pratar om, för jag har då minsann lyckats missa den, och låten också. Men Chairlift visade sig vara ganska fantastiska.
Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.
I vilket fall, låt väl smaka.
Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.
I vilket fall, låt väl smaka.
The beauty of love as it was made to be..
Det går långt mellan uppdateringarna, och jag vet inte riktigt varför. Jag känner inget riktigt sug efter någonting egentligen.. Jag har till och med hängt lite på Facebook idag, så tråkigt har jag haft det. Skulle egentligen ha spenderat lite quality time med Karre men han har inte hört av sig sen halv 8. Så nu sitter jag här helt själv.
Och vad kommer jag på då om inte Mumford and Sons som jag hörde på radion här om morgonen. Jag har bara hört något klipp tidigare och sen lite tjafs i diverse tidningar men idag har jag iallafall gett dem en ordentlig chans. Och jag är riktigt imponerad! Och glad, mysmusik med banjo och räddar kvällen. Och sen hittade jag det här på Spotify, Johnossi har tydligen släppt en ny singel efter årsskiftet. Förhoppningsvis så har de en ny skiva på gång, det vore riktigt kul! Så nu är det Mumford och sönerna, och lite Johnossi samt försöka att hänga med lite i Crank i bakgrunden. Action action action!
And when I caught it, you were out of reach..
Det är fredag men känns som måndag. Jag var tillbaka på jobbet för första gången på ungefär en månad, och jag vet inte om det kändes så jättekul. Men man får väl vara glad för att man ändå fått vara med och uppleva så mycket under den tiden.
Jag har varit i köldrekordets Miami och på kryssning i Centralamerika som jag tidigare berättade om, vilket var ett riktigt äventyr. Både ekonomiskt och rent intrycksmässigt! Jag orkar egentligen inte prata en massa om allt som har hänt, jetlaggen har mig i sitt grepp och kroppen är inställd på att det är dagstid..
Men jag har lite bilder att visa nu direkt iallafall!
Och South Beach's absolut bästa krubb fås på Grillfish!
(Det tog ganska lång tid att få ihop allt för jag somnar hela tiden.)
I hum these prayers in secret..
Egentligen pratar vi ju ett helt decennie, och massor med bra musik och spännande band. Men jag känner mig inte riktigt redo för att bita i det sura äpplet just nu utan ni får nöja er med en sammanfattning av 2009 års bästa låtar enligt undertecknad. Håll till godo!
Låt nr 20:
The Rural Alberta Advantage - The Ballad of the RAA (Hometowns)
Plats nummer 20 och listan får inledas med nya stora kanadensiska indie-exporten the Rural Alberta Advantage. Även om de inte riktigt kan fylla fotspåren efter Arcade Fire och skivan känns ganska ojämn så får the Ballad of the RAA stå som en av indie-årets främsta "plågor".
Låt nr 19:
The XX - Heart Skipped A Beat (XX)
Förmodligen årets mest hajpade band alla kategorier och om man vill våra sådan, 2009 års Glasvegas. Efter otaliga genomlyssningar har jag fortfarande svårt att se storheten i det hela. Jämnt och stämningsfullt igenom hela skivan men det är svårt att plocka fram någon låt som verkligen står ut, men ska det vara någon så får det bli denna.
Låt nr 18:
Yeah Yeah Yeahs - Zero (It's Blitz)
Yeah Yeah Yeahs It's Blitz är nog skivan som fått allra störst erkännande världen över i alla Årets Album-listor och det känns faktiskt som att de äntligen lyft sig själva över titeln som Strokes-arvtagare. Det är inte bara tufft, trendigt och "arty" utan faktiskt riktigt bra musik också. Zero är en av låtarna som gör skillnaden, och det var nog på tiden om nu Strokes släpper nytt till 2010 som vi blivit lovade.
Låt nr 17:
Local Natives - Camera Talk (Gorilla Manor)
Egentligen vet jag inte riktigt varför jag gillar Local Natives. Det är inget spektakulärt band sådär, men jämförs man med Grizzly Bear, Fleet Foxes, Arcade Fire och Vampire Weekend så kan man inte vara alldeles ointressanta. Och Camera Talk är en av de där låtarna som man bara vill sjunga med i, och kanske stampa takt lite med foten..
Låt nr 16:
La Roux - In For the Kill (La Roux)
Ett av årets roligaste genombrott var nog ändå La Roux. Med någon slags dans-indie-pop är hon en av två brittiska rödhåriga som slog igenom under 2009. Hon var förband åt Lily Allen på dennes turné, men i mitt tycke så är hon redan långt intressantare än denne. Vi dansar vidare.
Låt nr 15:
Noah and the Whale - Love of An Orchestra (The First Days of Spring)
Jag kommer inte riktigt ihåg var jag hörde Noah and the Whale första gången, men jag tror att jag var ute och siftade igenom internet igen. I vilket fall är det något med bandets sound som gör att jag blir alldeles glad i kroppen, och stråkar är ju något jag alltid varit lite svag för. Jag undrar mest när min beställda skiva äntligen ska dyka upp!
Låt nr 14:
White Lies - Death (To Lose My Life)
Jag var helt säker på att White Lies slog igenom 2008 men har fått revidera denna sanning. Helt klart ett av mina favoritalbum under 2009, och Death är nog det som allra bäst beskriver känslan och ljudet av White Lies. De var förband åt Coldplay i somras, och även om jag fått höra att de inte uppfyllde förväntningarna så är det här en alldeles för bra låt för att missa. Egentligen borde jag kanske ha haft den lite högre till och med. Kärlek eller död.
Låt nr 13:
The Decemberists - The Hazards of Love 1.. (Hazards of Love)
Jag kommer alltid att älska Decemberists och Colin Meloy men det är på gamla meriter. Det finns verkligen inget som kan konkurrera med gamla The Mariner's Revenge Song, men stämningsfulla (och längsta låtnamnet) The Hazards of Love 1 (The Prettiest Whistles Won't Wrestle the Thistles Undone) visar i alla fall fortfarande på potentialen i detta band. Men de hör helt klart december och vintern till.
Låt nr 12:
Wild Beasts - All the King's Men (Two Dancers)
Årets överraskning kanske. All the King's Men låter ungefär som när Scissor Sisters var som bäst med skinande falsett, synth och lite drömsk pop och får mig att tänka på Smiths-Morrissey. Dessvärre var resten av skivan ganska platt, men den här låten visar i alla fall att här finns enorm potential så kanske finns här snart mer att vänta?
Låt nr 11:
Jamie T - Emily's Heart (Kings and Queens)
Det enda som egentligen gör att Jamie T hamnar så här långt ned är Cissis negativa inställning. Medan Sticks n Stones och Chaka Demus visar att han fortfarande är kung av sin lilla sfär av slyngelrocken och blickar tillbaka till Panic Prevention så är albumet i stort är lite mer varierat stilmässigt, och otroligt jämnt. Emily's Heart är bevis på den bredhet han uppnått även om det är en ganska mörk sång.
Låt nr 10:
Pearl Jam - Just Breathe (Backspacer)
Det är inget sammanträffande att bästa låten på Backspacer är Just Breathe, det är den som har mest gemensamt med Eddie Vedders solo-arbete på Into the Wild-soundtracket. Även om det är en ballad så ligger den ganska långt ifrån tidigare Alive, Better Man och Daughter. Men den är helt klart i klass med dessa, även om den inte riktigt når hela vägen fram.
Låt nr 9:
Florence + the Machine - Kiss with a Fist (Lungs)
Den andra av de två rödhåriga stjärnskott som slagit igenom på brittiska öarna i år. Även Florence + the Machine är ett band som har ett par 2-3 låtar som är riktigt, riktigt bra men sen känns skivan lite slät. Inte fullt lika dansvänlig och synthig som La Roux utan mer rockig men som ni kan se, en av mina topp 10 låtar under 2009.
Låt nr 8:
Mando Diao - Give Me Fire (Give Me Fire)
Mando Diao kom under 2009 ut med Give Me Fire, samma år som jag såg dem på Peace&Love så det är klart att det kanske hjälpte dem lite. Men även om de flesta kanske skulle hålla Dance With Somebody som den stora singeln här på så kan jag känna att titelspåret, Give Me Fire, var det som verkligen gjorde detta album till ett av 2009 års stora album.
Låt nr 7:
Kent - Vals för Satan.. (Röd)
Röd var egentligen lite av en besvikelse. Kents gamla vanliga sound sken inte riktigt igenom och singlarna som föregick albumet skapade inga jätteförväntningar direkt. Men efter ett par genomlyssningarna så växer skivan en del på en, och en av låtarna som verkligen hjälpte detta på traven var just Vals för Satan (Din Vän Pessimisten).
Låt nr 6:
Gossip - Heavy Cross (Music For Men)
Gossips nya skiva Music For Men var väldigt efterlängtad av mig men förutom just Heavy Cross så känns den ganska platt och man undrar om det kanske inte bara var nyhetens behag som lyfte debutskivan över så många andra. Eller så beror det bara på att jag inte sett Beth Ditto dansa på allt för länge.
Låt nr 5:
Loney Dear - I Was Only Going Out (Dear John)
Under 2009 så har jag hunnit se Loney Dear 3 gånger live. Och nya skivan Dear John känns minst lika bra som allt Svanängen och company tidigare släppt. Det här var nog den svåraste låten att välja från ett album och artist, men då den gör sig alldeles utmärkt även live så vill jag trumma lite extra för den.
Låt nr 4:
Peter Bjorn and John - Living Thing (Living Thing)
Jag har aldrig varit något direkt PBandJ fan egentligen, kanske för att jag alltid har tyckt att de verkat lite preto med såna där typiska GBGmustascher. Men Living Thing redan när det släpptes lite halvt på Myspace kom att höja mina tankar om bandet lite, och faktiskt lite förväntningar. Och Living Thing tycker i alla fall jag är resor bättre än gamla indie-dängan Young Folks, så nu kanske vi äntligen kan lägga den bakom oss?
Låt nr 3:
The Drums - Lets Go Surfing (Summertime EP)
Nu har jag ju redan haft med några stora genombrott tidigare på listan men det som jag tycker bådar nästan mest gott, om Julian ursäktar, är The Drums. Det dröjde väldigt länge innan EPn slutligen dök upp men jag tror att det här är lite av 2009 års Vampire Weekend. Även om de är långt ifrån lika solida. Men lyssna på Lets Go Surfing och Saddest Summer. Näst intill genialiska.
Låt nr 2:
Animal Collective - My Girls (Merriweather Post Pavillion)
Jag skrev för länge sen att jag verkligen inte kunde greppa all hajp kring Animal Collectives Merriweather Post Pavillion men den växte på mig. Växte väldigt mycket, och My Girls hör nu som ni ser till en av mina absoluta favoritlåtar under 2009. Och albumet hör definitvt till topp 5 även det. My Girls får stå för allt som är riktigt bra med Merriweather Post Pavillion.
Låt nr 1:
Julian Casablancas - 11th Dimension (Phrazes For the Young)
Det var dags för den sista av Strokes-medlemmarna att släppa sin solo-debut. Och som han gjorde det. Phrazes For the Young ligger ganska tätt med Strokes egna album, men Julian Casablancas gör det till sitt eget, helt och hållet. 11th Dimension är en sång som fyller mig med enorma förväntningar inför gruppens album som ska komma under 2010, och jag tror efter vad jag hör här på att de kommer att uppfyllas. Och hans fantastiska poser på Göta Källare gjorde ju såklart sitt.
Spotify länken såklart höll jag på att glömma!
And sung them through speakers in rooms for people to hear it.
Låt nr 20:
The Rural Alberta Advantage - The Ballad of the RAA (Hometowns)
Plats nummer 20 och listan får inledas med nya stora kanadensiska indie-exporten the Rural Alberta Advantage. Även om de inte riktigt kan fylla fotspåren efter Arcade Fire och skivan känns ganska ojämn så får the Ballad of the RAA stå som en av indie-årets främsta "plågor".
Låt nr 19:
The XX - Heart Skipped A Beat (XX)
Förmodligen årets mest hajpade band alla kategorier och om man vill våra sådan, 2009 års Glasvegas. Efter otaliga genomlyssningar har jag fortfarande svårt att se storheten i det hela. Jämnt och stämningsfullt igenom hela skivan men det är svårt att plocka fram någon låt som verkligen står ut, men ska det vara någon så får det bli denna.
Låt nr 18:
Yeah Yeah Yeahs - Zero (It's Blitz)
Yeah Yeah Yeahs It's Blitz är nog skivan som fått allra störst erkännande världen över i alla Årets Album-listor och det känns faktiskt som att de äntligen lyft sig själva över titeln som Strokes-arvtagare. Det är inte bara tufft, trendigt och "arty" utan faktiskt riktigt bra musik också. Zero är en av låtarna som gör skillnaden, och det var nog på tiden om nu Strokes släpper nytt till 2010 som vi blivit lovade.
Låt nr 17:
Local Natives - Camera Talk (Gorilla Manor)
Egentligen vet jag inte riktigt varför jag gillar Local Natives. Det är inget spektakulärt band sådär, men jämförs man med Grizzly Bear, Fleet Foxes, Arcade Fire och Vampire Weekend så kan man inte vara alldeles ointressanta. Och Camera Talk är en av de där låtarna som man bara vill sjunga med i, och kanske stampa takt lite med foten..
Låt nr 16:
La Roux - In For the Kill (La Roux)
Ett av årets roligaste genombrott var nog ändå La Roux. Med någon slags dans-indie-pop är hon en av två brittiska rödhåriga som slog igenom under 2009. Hon var förband åt Lily Allen på dennes turné, men i mitt tycke så är hon redan långt intressantare än denne. Vi dansar vidare.
Låt nr 15:
Noah and the Whale - Love of An Orchestra (The First Days of Spring)
Jag kommer inte riktigt ihåg var jag hörde Noah and the Whale första gången, men jag tror att jag var ute och siftade igenom internet igen. I vilket fall är det något med bandets sound som gör att jag blir alldeles glad i kroppen, och stråkar är ju något jag alltid varit lite svag för. Jag undrar mest när min beställda skiva äntligen ska dyka upp!
Låt nr 14:
White Lies - Death (To Lose My Life)
Jag var helt säker på att White Lies slog igenom 2008 men har fått revidera denna sanning. Helt klart ett av mina favoritalbum under 2009, och Death är nog det som allra bäst beskriver känslan och ljudet av White Lies. De var förband åt Coldplay i somras, och även om jag fått höra att de inte uppfyllde förväntningarna så är det här en alldeles för bra låt för att missa. Egentligen borde jag kanske ha haft den lite högre till och med. Kärlek eller död.
Låt nr 13:
The Decemberists - The Hazards of Love 1.. (Hazards of Love)
Jag kommer alltid att älska Decemberists och Colin Meloy men det är på gamla meriter. Det finns verkligen inget som kan konkurrera med gamla The Mariner's Revenge Song, men stämningsfulla (och längsta låtnamnet) The Hazards of Love 1 (The Prettiest Whistles Won't Wrestle the Thistles Undone) visar i alla fall fortfarande på potentialen i detta band. Men de hör helt klart december och vintern till.
Låt nr 12:
Wild Beasts - All the King's Men (Two Dancers)
Årets överraskning kanske. All the King's Men låter ungefär som när Scissor Sisters var som bäst med skinande falsett, synth och lite drömsk pop och får mig att tänka på Smiths-Morrissey. Dessvärre var resten av skivan ganska platt, men den här låten visar i alla fall att här finns enorm potential så kanske finns här snart mer att vänta?
Låt nr 11:
Jamie T - Emily's Heart (Kings and Queens)
Det enda som egentligen gör att Jamie T hamnar så här långt ned är Cissis negativa inställning. Medan Sticks n Stones och Chaka Demus visar att han fortfarande är kung av sin lilla sfär av slyngelrocken och blickar tillbaka till Panic Prevention så är albumet i stort är lite mer varierat stilmässigt, och otroligt jämnt. Emily's Heart är bevis på den bredhet han uppnått även om det är en ganska mörk sång.
Låt nr 10:
Pearl Jam - Just Breathe (Backspacer)
Det är inget sammanträffande att bästa låten på Backspacer är Just Breathe, det är den som har mest gemensamt med Eddie Vedders solo-arbete på Into the Wild-soundtracket. Även om det är en ballad så ligger den ganska långt ifrån tidigare Alive, Better Man och Daughter. Men den är helt klart i klass med dessa, även om den inte riktigt når hela vägen fram.
Låt nr 9:
Florence + the Machine - Kiss with a Fist (Lungs)
Den andra av de två rödhåriga stjärnskott som slagit igenom på brittiska öarna i år. Även Florence + the Machine är ett band som har ett par 2-3 låtar som är riktigt, riktigt bra men sen känns skivan lite slät. Inte fullt lika dansvänlig och synthig som La Roux utan mer rockig men som ni kan se, en av mina topp 10 låtar under 2009.
Låt nr 8:
Mando Diao - Give Me Fire (Give Me Fire)
Mando Diao kom under 2009 ut med Give Me Fire, samma år som jag såg dem på Peace&Love så det är klart att det kanske hjälpte dem lite. Men även om de flesta kanske skulle hålla Dance With Somebody som den stora singeln här på så kan jag känna att titelspåret, Give Me Fire, var det som verkligen gjorde detta album till ett av 2009 års stora album.
Låt nr 7:
Kent - Vals för Satan.. (Röd)
Röd var egentligen lite av en besvikelse. Kents gamla vanliga sound sken inte riktigt igenom och singlarna som föregick albumet skapade inga jätteförväntningar direkt. Men efter ett par genomlyssningarna så växer skivan en del på en, och en av låtarna som verkligen hjälpte detta på traven var just Vals för Satan (Din Vän Pessimisten).
Låt nr 6:
Gossip - Heavy Cross (Music For Men)
Gossips nya skiva Music For Men var väldigt efterlängtad av mig men förutom just Heavy Cross så känns den ganska platt och man undrar om det kanske inte bara var nyhetens behag som lyfte debutskivan över så många andra. Eller så beror det bara på att jag inte sett Beth Ditto dansa på allt för länge.
Låt nr 5:
Loney Dear - I Was Only Going Out (Dear John)
Under 2009 så har jag hunnit se Loney Dear 3 gånger live. Och nya skivan Dear John känns minst lika bra som allt Svanängen och company tidigare släppt. Det här var nog den svåraste låten att välja från ett album och artist, men då den gör sig alldeles utmärkt även live så vill jag trumma lite extra för den.
Låt nr 4:
Peter Bjorn and John - Living Thing (Living Thing)
Jag har aldrig varit något direkt PBandJ fan egentligen, kanske för att jag alltid har tyckt att de verkat lite preto med såna där typiska GBGmustascher. Men Living Thing redan när det släpptes lite halvt på Myspace kom att höja mina tankar om bandet lite, och faktiskt lite förväntningar. Och Living Thing tycker i alla fall jag är resor bättre än gamla indie-dängan Young Folks, så nu kanske vi äntligen kan lägga den bakom oss?
Låt nr 3:
The Drums - Lets Go Surfing (Summertime EP)
Nu har jag ju redan haft med några stora genombrott tidigare på listan men det som jag tycker bådar nästan mest gott, om Julian ursäktar, är The Drums. Det dröjde väldigt länge innan EPn slutligen dök upp men jag tror att det här är lite av 2009 års Vampire Weekend. Även om de är långt ifrån lika solida. Men lyssna på Lets Go Surfing och Saddest Summer. Näst intill genialiska.
Låt nr 2:
Animal Collective - My Girls (Merriweather Post Pavillion)
Jag skrev för länge sen att jag verkligen inte kunde greppa all hajp kring Animal Collectives Merriweather Post Pavillion men den växte på mig. Växte väldigt mycket, och My Girls hör nu som ni ser till en av mina absoluta favoritlåtar under 2009. Och albumet hör definitvt till topp 5 även det. My Girls får stå för allt som är riktigt bra med Merriweather Post Pavillion.
Låt nr 1:
Julian Casablancas - 11th Dimension (Phrazes For the Young)
Det var dags för den sista av Strokes-medlemmarna att släppa sin solo-debut. Och som han gjorde det. Phrazes For the Young ligger ganska tätt med Strokes egna album, men Julian Casablancas gör det till sitt eget, helt och hållet. 11th Dimension är en sång som fyller mig med enorma förväntningar inför gruppens album som ska komma under 2010, och jag tror efter vad jag hör här på att de kommer att uppfyllas. Och hans fantastiska poser på Göta Källare gjorde ju såklart sitt.
Spotify länken såklart höll jag på att glömma!
And sung them through speakers in rooms for people to hear it.
