Somehow I find hope in your voice..

Dagarna går och sommaren rör sig mot sitt slut. Ännu en helg har passerat och vi har jagat fisk, handlat husgeråd och haft lite mys/festkväll med god mat och drinkar. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag är spänd inför hösten eller om jag bara är less på allt vad jobb heter.. Det känns ju sådär.

Känns som det mest blir genomgångar av helgens aktiviter nuförtiden, men det är väl för att det inte händer så mycket annat. Ikväll kanske jag ska på bio med Patabing iallafall, förhoppningsvis Public Enemies men man vet aldrig om den gode Patrik ska tipsa om någon ny bra film (läs flopp)..

Förra veckans arbetsvecka slutade iallafall äntligen med kontraktsskrivning på radhuset i gribban som jag fått åka och visa var och varannan dag i sommar vilket ju var skönt och satte stämningen för resten av kvällen. Dessvärre hann jag i och med detta inte iväg till tattueringsstudion för tidsbokning så det kanske eventuellt blir av idag då jag ändå ska till Medis..

På lördagen hade vi storhandling, jag och min underbara sambo, och hann med både IKEA, ÖoB och Willys. Och plantagen! Så det var väldigt fullt upp, och blev ganska dyrt.. Efter nyheten att en av Vovvens bröder drabbats av svininfluensan så hade vi inget annat val än att avblåsa lördagens planerade grill av hälsomässiga skäl. Emma (A den här gången) var istället på besök för grill och fest i vanadis-trakten och trots att engångsgrillen regnade inne så blev det god mat och desto mer goda drinkar (dock kanske lite starka). Senare på kvällen anslöt även BL och Albin, och till slut den omtalade Roger..!

Söndagen ägnades åt oro och storstäd, vilket tog tid och frestade en del på nerverna men till sist blev det iallafall äntligen dags att sova i väntan på ännu en arbetsvecka.

Idag har det så hänt lite grejer, inget jobbrelaterat såklart, där är det precis lika tyst som alltid. Eller, Jargo ringde iförsig och berättade att det gått väldigt snabbt utför för min gamla anställare och de befann sig i dagsläget i stor kris och Jargo undrade då om jag eventuellt skulle kunna tänka mig att gå tillbaka.. Det satte såklart griller i huvudet.

Sen träffade jag en av alla Nicklasar från skivbutiken och blev nu lite orolig att jag gjort en så kallad faux pas, min långa stränga och goda uppfostran till trots. Min tidigare kollega blev av med större delen av handen i en olycka under alkoholens rus tidigt i våras. Det var första gången jag träffade honom sen det hände och det är ju alltid lite sådär när man träffar folk man tycker att man känner mycket bättre än vad man i efterhand egentligen inser att man gör. I vilket fall står vi och kallpratar en stund innan jag till sist känner mig tvungen att fråga hur det har gått med handen (som han stått och dolt under en tröja som han inte får på sig).. Faux pas eller inte?

Men i vilket fall, nu önskar jag bara att kvällen var över och jag fick ligga i sängen och lyssna på andetagen. Och Hjärtat som slår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0