He Poos Clouds

Nu sitter jag och pratar med Patrik. Beklagar mig över ett jobb och Patrik säger "Man kanske ska vara glad att man har något jobb." Han har inget. Men det är självvalt så egentligen är det inget synd om honom. Men vi har iallafall spånat lite som förr i tiden, och raljerat och diskuterat att man är så fruktansvärt dålig på att slutföra saker. Att man känner på något sätt att allt som man har inom sig, kommer ut på så konstiga sätt ibland, och att man i slutändan aldrig orkar göra färdigt det man påbörjat ändå. Mina idéer har en tendens att ständigt utvecklas, det är själva skapandet och byggandet som är det intressanta. Att plöja igenom hela processen för att nå ett slut känns omöjligt, men då få gånger jag lyckats så fylls man ju ändå av en sån lättnad och stolthet över att faktiskt ha gjort färdigt något.

Jag funderar på dumma affärsidéer. Pink my ride seglade upp när jag hörde fel under Patriks uppläsning av MTVs tv-tablå. Jag tänker mig ett program där hela processen går ut på att lacka om människors bilar. Rosa. Genialiskt.

Patrik visste inte att Inter och Milan var två olika lag heller. Man får såna där små indikationer lite då och då på att saker man själv tar så givet faller så totalt utanför andra människors radar. Jag försökte räkna upp lite historiska spelare för båda klubbarna men han kunde ändå inte urskilja att det skulle vara två olika klubbar. "De heter väl Inter Milan, gör de inte det?" Och det gör de väl iförsig, men lagen har ju lite olika färger.
Men grejen är ju också att det var länge sen jag pratade med Patrik någon längre stund och idag kändes det nästan som gamla dagar. Och den gamla Patrik skulle absolut kunnat totalt blåneka att han kände till att det fanns två olika lag i Milano, som ett slags practical joke. Det är sån han är. Eller var. Gudarna ska veta hur många gånger han hävdade att hans katt Xena hade blivit överkörd..

Och nu är klockan jättemycket igen också. Och jag har inte ens hört av Cissi. Skynda please..