He Poos Clouds

Det händer att jag tvivlar på min verklighetsbild. Jag gräver djupare och djupare men hittar inget slut, och så finns det ändå så mycket trevligt, kul och mys som jag upplevt eller hittat! Det gör mig lite trött det med, fast på ett annat sätt!

För några veckor sen gick ju min jobbtelefon sönder så jag skickade iväg den på eget bevåg. Under tiden som gick fick jag lösa det bäst jag ville och kunde, mina chefer brydde sig inte, det var väl inte deras problem. Till slut kom iallafall en åtgärdsplan, antingen så kasserade serviceföretaget telefonen för 0,00 kr eller så skickade de tillbaka den i oreparerbart skick som de kallade det till en kostnad av 200,00 kr. Detta blev min räddning, chefen kunde ju inte gärna säga att de inte skulle lösa det när de hade en nyanställd på gång också. Så jag fick mer eller mindre välja mig en symbian-mobil. Så nu har jag fått en sån här fin!

Och i förra veckan på onsdagen var jag och såg en avskalad Anna Ternheim sjunga själen ur sig på Södra Teatern. Väldigt stämningsfullt och vacker.. och alldeles alldeles underbart. Innan dess hade min alldeles egna puma puma-kväll med sina sponsorer och då fick jag inkassera ett par härliga vinterskor! Väl behövda och nu när de prövats, väldigt bekväma och varma!
 .

Och i tisdags var jag alldeles för mig själv och såg Julian Casablancas på Göta Källare. Kom lite sent för jag jobbade över och lämnade över bilen till min underbara sambo så jag kom när det kanske var fyra låtar kvar av förbandet. Som visade sig vara Ingenting! Det hade jag ingen aning om, så medan jag stod och väntade på att Julian skulle kliva på scenen fick jag faktiskt chansen att prata med Christoffer Sander. Eller prata, jag stod så bra till så han var tvungen att gå förbi mig från scenområdet, jag spände ögonen i honom tills han tittade åt mitt håll. "Fan vad grymma ni var live!" Christoffer lägger sin hand på min axel, jag blundar och plutar med läpparna. "Tack, tack som fan." Säger han och det blir ett sånt där pinsamt ögonblick när man inte riktigt vet vad man ska säga. "Riktigt bra." mumlar jag, och Christoffer nickar och tackar igen innan han skyndar vidare. Vi är lika den där Christoffer och jag. Jag har faktiskt till och med lite bilder, men någon på mig och Christoffer har jag inte, de tar jag bara med artister av det kvinnliga könet.
 .  .  .

Och imorgon är det Loney dear, Ed Harcourt och Langley Sisters i Filadelfia kyrkan! Det kommer bli hur grymt som helst och då får jag också med mig Cissi! Yaaay!

Och i februari kommer Jamie T till Debaser. Det är bara att boka!