She puts him on his feet again..
Jag gissar att det här kommer bli det första inlägget av många om årets Peace&Love, jag har ju till och med en del bilder att ladda upp senare trots att jag bara hade kameramobilen.. visserligen har jag en del av Cissis bilder också eftersom vi passade på att tömma efterhand men jag tänker väl att det i första hand får bli mina.
Vill mest säga att hela festivalens behållning, det som gjorde mig allra gladast och förundrad över folk som brinner för musik var under Moneybrothers spelning på lördagskvällen. Medan Anders Wendin springer runt och showar och skämtar så får trumteknikern Erik, jag tror att han hette så iallafall, fullt upp med att hålla reda på gitarrsladdar och instämningar. Efter att ha presenterats med en utskåpning om att han stämt alla gitarr två nivåer för lågt, vilket kanske inte är så konstigt då han tvingades in i sista sekunden för att hjälpa till med gitarrerna når vi mitt bästa festivaltillfälle för det här året.. (om vi bortser från en massa mysstunder med puss och gäng)
När Anders springer runt far Erik runt i bakgrunden och roddar och har sig för att hålla ordning, och när sen avslutning kommer och Anders Wendin på nytt ger sig ut på en ny färd på scenen så slänger han sig fram, upptäcker att han inte behövs så han hukar sig, upptäcker att han har ett hål på knäet. Och med en diskret hand där han sitter i någon underlig yoga-position drar han ihop jeansen, och med en sällan skådad intensitet fortsätter följa Anders utflykter med odelad uppmärksamhet..
Nu är ju ingen av bilderna min, men snart så kanske..!
Nu saknar jag mest pommes, kärlek och mys med mitt hjärta.
Vill mest säga att hela festivalens behållning, det som gjorde mig allra gladast och förundrad över folk som brinner för musik var under Moneybrothers spelning på lördagskvällen. Medan Anders Wendin springer runt och showar och skämtar så får trumteknikern Erik, jag tror att han hette så iallafall, fullt upp med att hålla reda på gitarrsladdar och instämningar. Efter att ha presenterats med en utskåpning om att han stämt alla gitarr två nivåer för lågt, vilket kanske inte är så konstigt då han tvingades in i sista sekunden för att hjälpa till med gitarrerna når vi mitt bästa festivaltillfälle för det här året.. (om vi bortser från en massa mysstunder med puss och gäng)
När Anders springer runt far Erik runt i bakgrunden och roddar och har sig för att hålla ordning, och när sen avslutning kommer och Anders Wendin på nytt ger sig ut på en ny färd på scenen så slänger han sig fram, upptäcker att han inte behövs så han hukar sig, upptäcker att han har ett hål på knäet. Och med en diskret hand där han sitter i någon underlig yoga-position drar han ihop jeansen, och med en sällan skådad intensitet fortsätter följa Anders utflykter med odelad uppmärksamhet..
Nu är ju ingen av bilderna min, men snart så kanske..!
Nu saknar jag mest pommes, kärlek och mys med mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
