To see you eat in the middle of the night..

   
Jag hade ju utlovat höstiga bilder från min första mysiga höstpromenad genom Hagaparkens orangea grönska. Det var väldigt vackert och mysigt, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå varför de blev så mörka. Visserligen så är de ju bara tagna med kameramobilen så jag antar att det påverkar men den brukar ju fungera ganska bra. Och klockan var ju dessutom kanske 13-14 på dagen så det känns väldigt underligt ändå.

I vilket fall hann vi gå ett helt varv runt allt, och se Fjärilshusen trots att jag var så säker på att de skulle finnas på Djurgården. Tänk att man kan ha så fel ändå. Och inte riktigt erkänna det. Jag hävdar ju fortfarande att det måste finnas två.

Jag ville gärna gå in men Cissi tyckte att 90 riksdaler per person var lite mycket, trots att jag numera, måhända tillfälligt, lyckats kravla mig upp ifrån obestånd.
I vilket fall fick vi sen skynda oss lite hem för till kvällen stod ju Halloween fest och allt vad det innebär på schemat. Vi var i Edsberg på middag, jag lyckades alldeles ypperligt med OLW-dipp, couscous storkok och tzatziki alla tre.. om jag får säga det själv. Och det gör jag gärna.
Vi svängde våra lurviga på esset och jag fick skämmas lite när jag upptäckte att Cissi inte alls kände igen This Charming Man. Det är möjligt att en Smithikalisk utbildning väntar för att råda bot på detta. Men förvänta er inget för min söta är minst lika envis som jag. I vilket fall hade jag roligare än på mycket länge när jag varit ute, och kunde minnas svunna tider på Mettan, Babasonic och debaser och konstatera att det här var fanimig nästan lika kul. Och det vill inte säga lite nästan 10 år senare.
På vägen hem upptäckte vi en kroppslös pumpa som vi adopterade. Efter en bit på vägen så hade min sambo och adoptivbarnet redan hunnit arbeta ihop ett dödsföraktande cirkus-trick. Jag insåg genast möjligheterna till stora pengar som fanns om vi bara hittade rätt publik. Dessvärre visade pumpan sig inte riktigt husren så han fick lämnas ute på gården. Jag kan inte minnas om han fortfarande stod där i eftermiddags men har ni tur, och om han inte tröttnat, så står han kanske där än. Och väntar på sitt sista stora framträdande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0