And the doors won't be open when I finally become..

Idag är det födelsedagskalas, i 25 timmar ytterliggare ett år. För andra året i rad! Är det inte underbart så säg, och jag känner mig knappt gammal. Idag var jag hemma hos mami&papi och träffade min lilla storasyster för att samla in lite födelsedagspresenter. Min sambo befann sig i Hylte för volleyboll igen, så jag har ju mest bara gått och väntat hela dagen på att hon ska komma hem så jag ska få sova.

Men under tiden så tittade jag iallafall lite på tatueringar igen. Och gissa om jag hittade något mycket chockerande!
Det var någonting sånt här jag hade tänkt mig för min överarm, och hade det inte varit så illa att tatueraren jag pratade med tyckte jag skulle göra något bättre, med låtens namn eller någon enstaka not så hade jag kanske inte behövt gå varje dag och argt stirra på den tomma fläck som istället pryder min högerarm.
Jag slår vad om att hade jag haft en sån där rumpa så hade han definitivt kunnat tänka sig att använda min design på min arm.
Med allt jag nu lärt mig om feminism så blir jag alldeles upprörd!

Men jag hittade även denna tuffa tatuering och då blev jag lite gladare för det är ju en ganska fin tribute..

Kommentarer
Postat av: C.

Jag håller ju med dig, men så ser vi ju båda två att hennes faktiskt är en förstoring, kanske tom så stor som tatueraren ville göra den... men vad vet jag. om jag var du skulle jag gå till fler ställen, alla säger olika och är olika duktiga..!

2009-10-30 @ 15:15:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0