I'm permanently black and blue, permanently blue for you..
Live är mys just nu. Och Live på Abbey Road är ibland mer mys än något annat. Har någon hört den där iPod-reklamen de pratar om, för jag har då minsann lyckats missa den, och låten också. Men Chairlift visade sig vara ganska fantastiska.
Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.
I vilket fall, låt väl smaka.
Och Mumford & Sons då, efter ett par genomlyssningar tror jag att jag har lyckats stoppa in dem lite mer i ett fack. Från början tänkte jag bara någon slags blandning av Bon Iver och lite tidigare REM kanske. Men efter ett tag nu så har jag kommit fram till att det låter allra mest som Dave Matthews Band, och ibland är det helt otroligt vad ljudbild och röst går ihop och låter nästan precis som låtar man lyssnat på för länge sen. Jag blev lite besviken först för det känns som man bara gör om saker som gjorts tidigare, och egentligen inte tillför så mycket men det de det som står ut allra mest är ju ändå mer energi och det lite folk-aktiga soundet som alls gjorde att jag lyssnade på Crash en gång i tiden.
I vilket fall, låt väl smaka.
Kommentarer
Trackback
